Went for fishing

Jag fiskar tanke efter tanke
Det är bara de fula som vill fastna
och som jag plockar upp
De simmar runt i mitt huvud
blir ett stim till en gemensam tanke
Jag kan inte ta mig förbi
ser inte igenom
vet inte hur man tar sig in

Du seglar över dem alla
du förenar dig inte
men du dyker i om de drabbas av panik
Jag söker svar i deras ögon
De liknar varandra
Men ingen jag ser vet ändå vart de är på väg
De simmar efter varandra
Bara de inte blir fler
De vet inte hur man andas
Hur kan de orka mer?

Du har dött

minnena blir fler och fler
men glömskan förtär ännu mer
den sätter sig starkt inuti
det är för att jag inte kan blanda mig i
berör mig som ett dagmardrömmeri

är du nöjd då du har lämnat kvar ett spår
för all evig tid
är du glad
jag tvivlar på din sinnesfrid
du startade ett krig som jag står mitt i
snart ska du svartna alldeles bredvid

ingen kan kringgå mig i ett helt liv
fler och fler slösar på min tid
jag har blivit naiv sjuklig och aggressiv
du tog dig obemärkligt förbi
in till mitt själsliv
du vacklar ensligt omkring

Man skulle kunna tro det

Och det är när man vänder på det
när det meningslösa blir det meningsfulla
det enda som inte fullt ut saknar betydelse
och man gör det till något alldelse för stort
när det öppnas upp inifrån och det sakta
börjar blöda lite smått och något lindrigt
tillsätts men det var ju bara meningslösheten
och det gör att det blir helt förödande och
det kryper samtidigt som det känns som
något explosivt för paniken tillkommer
och självklart den där förvirringen och det
är som att springa runt på samma ställe
hela tiden utan att veta vart man är på väg
fastän allt tycks så bekant som det bara
kan bli