29.11.12

No one laughs at God in a hospital.

Kommer kanske inte ihåg det när jag lägger mig i andras rutiner. Men jag känner ändå att jag för mig själv måste tänka att det för mig i detta ögonblick inte är en stor grej. Det är inget som universum berörs av. Inte ens mitt eget. Det blir ibland så fånigt allting. Som att vi döljer saker för rädslan att förstora det. Försök att inte skratta. Det snöar ute nu och jag är lite orolig för att cykla på jobbet. Klockan är bara 10.00.
Förutom att oroas angående biosalongsplaceringen som kan nå katastrofala höjder så börjar det att kännas oroligt att vara hemma själv. Jag har det bra när mamma och pappa är hemma och när jag umgås med vänner. Kanske är jag ensamrädd här hemma. 
Precis som de kloka orden talar till mig ibland men ibland inte tycker att det är värt besväret då det bara handlar om fånerier. Kloka ord kommer sällan ensamma. 
Berätta för mig om du vill. Jag tror att jag väntar på något.
Jag upplever det som att det är så mycket som undviks hela tiden och saker som förträngs och förintas inuti. Om bara jag visste.
 Kommer ingen vart men om du bara uppskattade det.

16.11.12

Här kommer det.

Ja, nä, inte många passande ord börjar på J. I morgon smäller det, min första riktiga bal någonsin. Jag har inte allt under kontroll.
Klurar ut ett genomförbart koncept för att få allting att fungera. Som att jag menade något med det.
Yngre begåvningar söker efter något bättre.
Inger mig förhoppningar om något större. Korsar igenom huvudet och hjärnan säger mer än bara orden som slår emot varandra i en riktning som upphör innan urskiljandet gick att uppfatta eller uppleva.
Konstord i mitt förstånd ökar värdet i mig.
Krokar i cellerna som ger det ett försök att binda ihop alltsammans i en helhet, som behöver en ny enhet. Konkret.
Vem vet.
Leder till ett letande efter körsångare som kanske kan tala om för mig hur det verkligen känns, eller ska kännas. Eller hur det faktiskt kändes.
Känslobedövare.
Du får inte vara min känslobedövning har jag sagt.
Pakterna stärks och jag vägrar röra runt i grytan.
Misstaget var att sakna sitt förstånd när det som allra mest behövdes men behövde anstränga sig som allra minst.
Klagomål i en sörja som utgörs av röster från fel håll i en salig blandning av missnöje och längtan efter styrka.
I kväll kan jag sätta ord på allt.
Jublar.

13.11.12

It has been quite some long and hard time.

It kind of occurs to me that every time I become bored I always end up writing even though that bores in some sort of way as well. Or maybe just associate with boredom. Commonplaces like these.
Sometimes I figure that I spend too many moments thinking about autumn 2010. I guess I had not been that much of a new person for quite some time. I imagined myself being free and I found myself being a success. And everything else, like realising everything was about to end and I actually enjoyed every second of it for as long as they lasted. Although I learned a lot of new things at the time. Maybe that was what created the happiness and content inside.
Although summer 2011 was a disaster and I was a dumbass and didn't think clearly. I still wonder if that ever got changed.
It's just all about me, but that doesn't please my mind right now.

Jag är velig och vag
Snälla, vart är ditt fasta tag
Jag har hamnat här bak
Dra mig fram, tillbaks
Under ytan har jag ingen tid kvar
Bara i ljuset högt ovanför
ser jag tillbaka på mig själv
en drunkning i mitt hjärtas hav