Nu kallnar väl äggen snart, men jag tänkte just tanken att ta en dusch. Sedan kom jag på att jag ändå måste duscha senare idag. Så det blir inget av med det. Älskling, du får ett kallt ägg ändå. Vi kan inte ha olika dygnsrytm nu, jag är redan senare än vad jag brukar. Jag sätter på julmusik och knappar på tangenterna så kanske vaknar du med något behag. Preparerar en jättefrukost så som vi brukar. Men vänta.
Kanske ska vika min tvätt. Jag har redan diskat. Gått på toa. Gjort frukost, då. Tänt ljus. Tittat på julkalendern. Ansökt om restidsgaranti på SJ och Veolia Transport. Skickat sms. Dragit bort gardinerna i köket och släppt in morgon/dagsljuset. Tänkt en hel del tankar.
Och du bara sover. Hur länge kan du ha varit vaken i går egentligen. Jag ger det 20 minuter till.
Skyll dig själv.
Nu är det bara frukosten kvar.
6.12.12
Every action is a reaction.
En lång dag har förflutit efter många timmar runt tåg. Kommer äntligen fram och det enda det pratas om är inköp och hyreshöjning. That's my man. Jag trodde då att jag skulle vara trött i kväll. Jag vill inte lägga mig än, trots att jag brukar känna mig trött vid nio/tio-tiden, och hon är 22:09. Kanske beror det på vad man gör. Kanske sov jag lagom mycket på tåget.
Om man hade ett eget hav.
Kommer aldrig på vad det är jag vill säga med någonting alls egentligen. Ibland förstår jag det bara långt efteråt. Men för det är det inte försent.
Jag hoppas att jag njuter av konserten i morgon kväll, jag har lyssnat en del på Moneybrothers senaste skiva (det känns inte som att man säger skiva längre, men det är det enda rätta för mig). Men det känns någonstans bekant ändå. Men det gör inget, det gör inte att jag inte gillar det ändå. Så.
Hoppar på bästa tanke och skriver ner det. Kanske har jag tappat bort dem i kväll. Trots att jag skulle kunna säga så otroligt många saker just i detta ögonblick. Men det är så mycket som man håller för sig själv, även om man inte tänker på det. Det behöver inte vara något speciellt, för övrigt. Kanske har det gått för långt. Kan du säga hur du känner. Jag vill ligga bredvid dig i natt och ligga nära och prata länge. Länge, ja. Hörde att du hade mycket att säga i kväll. Men nu känns det som att det är min tur. Jag väntar på att få höra vad han har att säga. Förfärliga bilder på nyheterna nu. Krossar allt.
Många tror på att det går förbi så fort som klippet klipps av. Ja, hur skulle man annars kunna leva i denna värld. Det förefaller mig för djupt och för overkligt. Hur kan vi välja att inte tro på det verkliga. Jag är så rädd för det overkliga, det är det jag känner när jag ser något verkligt.
Jag måste väl sluta belöna mig själv. Det är inte alltid bra, för det dör ut till slut.
Nej, fast nu börjar jag känna lite trötthet ändå. Jag hoppas att amaryllisen växer och blir fager, stor och vacker. Och kanske doftar jul. Jag kanske ska köpa mossa. En annan gång ska jag göra allt som jag själv säger.
Prova några dagar och se efter nu. Jag tror visst att du klarar det.
Om man hade ett eget hav.
Kommer aldrig på vad det är jag vill säga med någonting alls egentligen. Ibland förstår jag det bara långt efteråt. Men för det är det inte försent.
Jag hoppas att jag njuter av konserten i morgon kväll, jag har lyssnat en del på Moneybrothers senaste skiva (det känns inte som att man säger skiva längre, men det är det enda rätta för mig). Men det känns någonstans bekant ändå. Men det gör inget, det gör inte att jag inte gillar det ändå. Så.
Hoppar på bästa tanke och skriver ner det. Kanske har jag tappat bort dem i kväll. Trots att jag skulle kunna säga så otroligt många saker just i detta ögonblick. Men det är så mycket som man håller för sig själv, även om man inte tänker på det. Det behöver inte vara något speciellt, för övrigt. Kanske har det gått för långt. Kan du säga hur du känner. Jag vill ligga bredvid dig i natt och ligga nära och prata länge. Länge, ja. Hörde att du hade mycket att säga i kväll. Men nu känns det som att det är min tur. Jag väntar på att få höra vad han har att säga. Förfärliga bilder på nyheterna nu. Krossar allt.
Många tror på att det går förbi så fort som klippet klipps av. Ja, hur skulle man annars kunna leva i denna värld. Det förefaller mig för djupt och för overkligt. Hur kan vi välja att inte tro på det verkliga. Jag är så rädd för det overkliga, det är det jag känner när jag ser något verkligt.
Jag måste väl sluta belöna mig själv. Det är inte alltid bra, för det dör ut till slut.
Nej, fast nu börjar jag känna lite trötthet ändå. Jag hoppas att amaryllisen växer och blir fager, stor och vacker. Och kanske doftar jul. Jag kanske ska köpa mossa. En annan gång ska jag göra allt som jag själv säger.
Prova några dagar och se efter nu. Jag tror visst att du klarar det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)