Jag vill vara spirituell, intellektuell och ha en gnistrande personlighet.

Jag har väl ändå inte ont i halsen på riktigt väl. Jag vill ha det lite som du, men jag har ändå mitt eget sätt. Jag får väl dricka te då. Jag ville slicka ut det sista av chokladen som fanns kvar i pappret. Men inte idag. Jag ska nog göra bäst i att ta en promenad. Det blir bara så svårt när jag inte vet vart jag vill gå och när jag inte vet vad jag vill lyssna på. Jag vill gå långt när jag går ut på promenader men allt går så långsamt då. Jag vill ta en timmes promenad. Men vägarna hinner bli tråkiga eller så tar de ändå bara slut. Jag har glömt att ta min allergimedicin kom jag på nu för tredje gången idag. Jag vet inte om det passar sig att ta honung i teet om det smakar mint från början. Det är godare med pepparmint i alla fall. Det smakar ingenting. Det kan vara gammalt och att det är därför. Jag hade lika bra bara kunnat värma vatten och dricka känns det som. Nu åkte honungen i med en gång. 
Om jag lyssnar på Into the Wild soundtrack och Adele så kanske det blir en lagom promenad. Jag kan gå det stora varvet över åkrarna och sedan kanske där alla blomträd växer. Jag kan inte fatta att klockan bara är kring mitt på dan, känns lika långt som om det hade kunnat vara kväll nu. Det var bara för att jag gick upp klockan kvart över sex i morse. 
Jag kan dricka mitt te, sedan ska jag diska koppen och lunchen. Fast innan det ska jag ta min medicin så att det hinner börja verka. Solen ställer upp för världen idag med, men mest känns den bara som en synvilla eftersom det ändå verkar blåsa. 
Nu är det tid för allt som jag har pratat om hittills.

Du och jag kan slåss om en plats i solen.

Jag behöver sitta länge med något och sjunka ner i dess djup i ett slags mani men utan att det är skadligt. Det känns ändå redan rätt kallt. Om fönstren inte gnuggas nu så kan vi lika gärna ge upp. Någonstans ovan trädets vita blommor. Det är skrämmande när jag hamnar någonstans utan att förstå dess öde innan. Någonstans förstår jag men sinnet är envist men påverkas starkare ändå för att det är den svagare. Nya och nygamla ting får inte slå mig för hårt. Det leder alltid till någonting oigenkännligt. Ibland försöker jag bara rädda mitt eget skinn och hoppas på att vara en rolig och intressant människa istället. Utan att ha förstått eller tänkt på det så har jag tappat djupet i andras ögon. Eller snarare har jag blivit en som döljer. Ignorance is a bless. Tänk om jag kunde baka någonting, det hade jag egentligen velat. Det är så typiskt att det alltid är något hemma som saknas, mest för att jag brukar vilja göra något speciellt, eller med choklad i eller något sådant. Annars ligger det bara och skräpar, ungefär. Men nästa vecka ska jag baka min födelsedagstårta, hurra. Den ska bli ett mäster-/konstverk. Bakverk.
Det gör ingenting, kära lilla jag.
Nu rycktes mattan bort under mina fötter och jag lyckades ändå stå kvar. Det kallar jag någonting.
The distance that keeps you from knowing the truth.
Att skriva är så underbart. Jag är precis som vemsomhelst och jag framstår som någon jag egentligen inte är. Det behövs för en sådan som jag.
Baby, we were born for fun, or maybe to sleep in the sun.
Jublet känns så ljuvligt och overkligt när det kommer någonstans inifrån och utan att man var beredd på det.
Baby, we were born to run.