Feels like I've been indoors for a century now, I'm dying to see sunlight and when it shows we desolved in it, like I used to do as a child. If I dare, I'll go out in the forest, and look for it there. I put myself on fire if I find a spark.

Jag hade ingen lust med Into the Wild. Precis som jag trodde. Fast kanske skapade jag föreställningen redan när tvivlet föddes.
Jag börjar bli trött igen. Jag har ätit för mycket igen. Det är inte ens gott, åh.
Och ställer jag inte in det sliskiga i skafferiet snart igen så kommer jag bara att fortsätta. 
Ibland måste jag ändå tillåta mig att följa min vilja, det materiella och synliga och ytliga får inte spela någon roll för mig då. Det är acceptabelt och meningen.
För några år sedan hade det ändå varit annorlunda och jag är glad att jag är annorlunda nu och att jag var annorlunda då.
Jag får väl bara komma till en slutpunkt och försätta mig själv i den situation som komma skall. Jag har inget alls i medvetandet som säger mig vad det är. Det är fullt lugnt. Kommer inte på det.
Om det inte räcker nu så slutar jag.