15.7.13

Jag har aldrig glömt vem jag var, jag har bara låtit det sova.

Det kanske inte ska handla om dig, det kanske är därför som jag inte kommer på exakt vad jag vill ha. Himlen som vi rör oss under har blivit tråkig och kanske stör dess växlingar båda oss för mycket. Tänk om den faller pladask till slut. Tänk om den förbiser det som vi har, kvar. Spelar det någon roll vad vi beslutar? Vad jag beslutar. När kärnan börjar vicka och kännas lös, vart börjar man leta någonstans då? Vad är det då exakt som jag vill ha?
Du flinar och jag låter det va.
Det är exakt vad du vill ha.
Den prisvärda vägen härifrån.

En landsväg vid en åker där blommorna växer längs hennes vader och kjolen som klistrar sig mot framsidan av låren men fladdrar som den vill baktill. Det hon aldrig ser. Men hon vet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar