To be myself 2.

but if i would go back
to somewhere i'll be free
i don't know if i can
i don't think it's for real
but if i could delete it all
and be complete
i wouldn't doubt to tell them
i'll bring my soul to peace

Only worth living if somebody is loving you.

Kom att tänka på Hälsingland och hamnade mitt i känslan, den är bara min.
Det är just där. Ibland känns det som att det är det bästa som glöms bort lättast, för ett tag. Det är klart att det alltid kommer tillbaka i sinnet, men det är mer som att det kämpar för att nå mig än att jag kämpar för att nå det. Det är klart att det kan vara lättare att låta sig ruttna än att komma ihåg att stänka lite vatten på sig då och då. Inte för att jag riktigt gör något av dem. Men det kan vara värt en tanke.
Eskapismen har försjunkit sig i tankar och det är som något så vackert när det är som att det aldrig stoppas.
Knapert utbud av orden trots allt, ibland förvånar det mig inte det minsta. Men mestadels är det ändå något av en besvikelse. Tänk om jag satt under ett träd och någon sjöng det ljuvligaste som fanns sittandes på någon av grenarna eller tänk om jag satt uppe i trädet och någon sjöng det ljuvligaste som fanns vid dess stam. Kommer aldrig på det.
Det framställs inuti som att jag inte finner textens värdefulla innehåll, jag vet inte vart jag ska leta ens. Jag har tappat bort mig, fastän det egentligen bara är ett nytt ställe. Jag har ännu inte lärt känna det. Jag har knappt funnit en egen plats, det finns knappt någonstans där bara jag existerar helt själv. Ingen till-varo. Men sätt dig här bredvid och låt mig få lägga huvudet i ditt knä.
Try to find the other side of you
the things you hide
what you don't say
you're faking it well
but it shows
Jag vill spela musik just nu, sätta mig med gitarren och sjunga ut allt inombords. Men det känns för verkligt för att säga.

Just move on up.

Har nu kommit tillbaka från Uppsala, efter en underbar hemvistelse där jag har haft turen att träffa de allra flesta av mina kära vänner och familj. En både intensiv och lugn helg skulle jag säga. Väldigt rolig!
Nu när jag kommer tillbaka till Lund så börjar perioden man har väntat på både med stor förväntan och lite oro, att hinna med både skola och skoj. Men i efterhand kommer det alltid att ha varit värt de goda minnena.
Men det är nästan som att sommaren hade börjat redan nu, alldeles för mycket inplanerat. Fast äsch.
Skulle äta sill men det verkar som att jag glömde färskpotatisen i kassan. Satans bananas.

"Vet du vad?" "Vadå?" "Idag är den bästa dagen i våra liv" "Jaha, varför då?" "Det bara är det"

Ibland är det som att något bara sätter sig på plats, precis där det ska vara och ingen annanstans.
Jag kände att det var en vårdag, den första i år. Den första fjärilen som flög runt mig och min cykel bekräftade det på pricken. Sedan även att jag lät mitt hår lufttorka i farten när jag cyklade hem. Tänker på frihet. Och hur kärleken är beskaffad i världen. I verkligheten.
Jag vill korsa fältet och låta solen stråla snett genom rutan, snoka i backspegeln och säga "bye bye for now".
Men än är jag nog inte redo för det, jag är inte klar här än. I denna del.  För den delen.
Fönstrena ledde mig inåt medan balkongen förde mig bortåt. Jag förde mig utåt.
Håret är allt som oftast laddat av elektroner, det är på så sätt tur att jag klipper det inom snart. Det är vår och därmed tycker jag att även håret ska få lätta. Det är som man själv kan lätta helt enkelt.

Kan vi vandra på stjärnorna ett tag nu? Eller åka bil på regnbågarna och studsa på molnen?