"Vet du vad?" "Vadå?" "Idag är den bästa dagen i våra liv" "Jaha, varför då?" "Det bara är det"

Ibland är det som att något bara sätter sig på plats, precis där det ska vara och ingen annanstans.
Jag kände att det var en vårdag, den första i år. Den första fjärilen som flög runt mig och min cykel bekräftade det på pricken. Sedan även att jag lät mitt hår lufttorka i farten när jag cyklade hem. Tänker på frihet. Och hur kärleken är beskaffad i världen. I verkligheten.
Jag vill korsa fältet och låta solen stråla snett genom rutan, snoka i backspegeln och säga "bye bye for now".
Men än är jag nog inte redo för det, jag är inte klar här än. I denna del.  För den delen.
Fönstrena ledde mig inåt medan balkongen förde mig bortåt. Jag förde mig utåt.
Håret är allt som oftast laddat av elektroner, det är på så sätt tur att jag klipper det inom snart. Det är vår och därmed tycker jag att även håret ska få lätta. Det är som man själv kan lätta helt enkelt.

Kan vi vandra på stjärnorna ett tag nu? Eller åka bil på regnbågarna och studsa på molnen?