Maybe that's enough, that stuff.

Fast det var ju ett tag sedan. Men stan finns ändå kvar (väl?), jag behöver att något kommer tillbaks.
Gått  för mig själv ett tag och varit med mig själv, och sånt kan vara svårt att förstå sig på. Det kan vara farligt för mig, men det enda som behövs är att du förstår.
Gräset, och jag saknar romantiken. Isbiten. Gravstenen.
Klockorna som någon slår på hårt och snabbt, ja, snabbare för resten av livet.
Jag grät för det fick mig att skämmas så. Och sedan grät jag för att jag utsattes för det, det är sånt som märks. Och det är bara ord. Fooled.
Fån.