I can not believe what I think about myself these days.

Jag älskar min röst när jag sjunger sången, jag önskar uppträda tids nog. Särskilt den där första versen. Synd att den inte är min. Men detta var inte vad jag egentligen skulle säga. Det var som att jag bara inte kunde stoppa mig själv. Jag önskar att du inte hade förmågan att hålla tillbaka. Men vetskapen om den ger mig ändå en förhoppning om att det ändå finns där. Dying to hear this from you.
Klockan visar fortfarande tiden som att den vore något vi verkligen skall förhålla oss till och som vi skall låta vara en proportion till hur livet framskrider. Det, om något, känns som ett bakslag i den moderna utvecklingen. Kanske är det bara något som jag tänker.
Ropet hörs inte utifrån, det är som tinnitus i själen eller möjligtvis hjärtat. Jag har aldrig riktigt förstått mig på att skilja dem åt. Förmodligen för att jag inte vet vad någon av dem syftar till. Kanske av just den orsaken att man kan leva men vara hjärndöd, men inte leva och vara hjärtdöd. Själsdöd, då. Om ni så vill. Poängen jag vill framföra är kopplingen mellan själ och hjärta. Man kan som sagt leva och vara hjärndöd. Det är för att själen/hjärtat inte behöver hjärnan. När det kommer till dessa så är ingenting rationellt. Jag tror att det är där du brister. Men jag då... Hela min själ verkar ha brustit men ändå känns den starkare än någonsin. Fnys.
Någonting vackert är det som du sprider över min glans.
Utkristalliserade drömmar. Åh nej, tro inte att jag vet vad det betyder.
Det finns något skräckinjagande med att befinna sig på markplan nära botten och därmed vara medveten om möjligheten att folk kan snoka in på mig.Vem vill verkligen leva så. Jag tror faktiskt att jag skulle må allra bäst av att gå och lägga mig nu. Det måste vara allra högst märkbart, men samtidigt. Att jag är sjuklig naiv och aggressiv måste även det vara allra högst märkbart. Så hur skiljer sig egentligen de logiska möjligheterna där.
Förutom att sakna ord så saknar jag även fokus och samförståelse med de flesta med filosofisk rang. Kanske betyder att jag har gått bärsärk inuti x antal gånger under veckans gång. Men det är snarare av smärre katastrofal betydelse.
Huruvida vilket sätt jag skall somna på i kväll har jag dessvärre inte heller varit kapabel att fundera ut än.
Som om rubriken verkar konstig nu. Den sitter fullständigt perfekt på plats liksom allting annat. Däremot kan ingenting värja inför förändringar. Så nu återstår det bara för mig att se vad som händer.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Come on, we've gotta keep on dreaming, come on, we've gotta keep the fire burning.
Dream, baby, dream.

And it's hard to dance with the devil on your back

I did my best, it wasn't much
I couldn't feel, so I tried to touch
I've told the truth, I didn't come to fool you And even though it all went wrong
I'll stand before the Lord of Song
With nothing on my tongue but Hallelujah

Turn your thoughts away from cold unfeeling light and listen to the music of the night.

Det var ett tag sedan jag bakade, såhär dagen innan jag åker till Uppsala så bakar jag stompa. Då får jag god frukost i morgon i alla fall och jag antar att du klarar dig medan jag är iväg för några veckor framåt.
Kanske minns man om något forna skeende. You fancy romance, but not the performance of it. Jag har förstått att det ibland beror på missförstånd. Som att jag tror att du ser samma sak som jag när vi upplever något, men det visar sig att vi tänker helt olika. Men det behöver inte vara du som tänker likadant som jag. Någon annan kan se på det på samma sätt som jag. Det är som ett sätt att lära sig nya saker, när du ser på något på ett helt annat sätt. Ibland är det bara svårt att förstå att du förstår det som så. Ibland förstår vi inget alls, och jag vet inte vart vi då skall mötas. I tystnad och drivande tid, brukar det. Tiden läker alla sår, så sägs det. Det vet jag inget om.
Nu var den sista stompan gräddad.
Det är även komplicerat att förstå vem det är som förenklar vad. Jag tror kommunikationen är den störst betydande faktorn i det sammanhanget, åtminstone, men jag har svårt att vilja lyda. Det är som när han sjunger "Men i själen din, ja, långt, långt in ekar tonåringens vrål". Men det förs fram varenda gång. Jag tror att det beror på saker som man aldrig tar itu med. Att det skall kännas så svårt. Det är ju inte jag som är svag. Det var någon annan som inte kunde sätta stopp för sina begär. Svaghet på svindlande höjder. Det glömmer jag alltid/aldrig.
Förlåt mig för allt. Kan ingen säga det till mig? I rätt syfte och i rätt mening? Klarhet i allt spektakel som har lekt med mig ända sedan jag var en mindre naivitet. Kanske det. Och ändå önskar jag att ingen förstod. Jag måste få någon att hyscha min charade. Platsa i mitt palats. Magnificently.
Det här är vad som kan få mig sömnig, men jag har disk att ta hand om. Det är vad som kostar när man har roligt och bakar. Men sedan kan jag ta mig en brödbit till kvällsmål som belöning. Jag har en sådan vacker känsla inför mig själv i detta ögonblick. Den som ens skulle kunna ta den ifrån mig platsar inte in this periphery/palace of mine.

I'd like to rearrange your attitude to me.

I'd like to walk around in your mind someday
I'd like to walk all over the things you say to me

I'd like to run and jump on your solitude
I'd like to rearrange your attitude to me

You say you just want peace and to never hurt anyone
You see the end before the beginning has ever begun

I would disturb your easy tranquillity
I'd turn away the sad impossibility of your smile

I'd sit there in the sun of the things i like about you
I'd sing my songs and find out just what they mean to you

But most of all i'd like you to be unaware
Then i'd just wander away, trailing palm leaves behind me
So you don't even know i've been there

To be myself 2.

but if i would go back
to somewhere i'll be free
i don't know if i can
i don't think it's for real
but if i could delete it all
and be complete
i wouldn't doubt to tell them
i'll bring my soul to peace

Only worth living if somebody is loving you.

Kom att tänka på Hälsingland och hamnade mitt i känslan, den är bara min.
Det är just där. Ibland känns det som att det är det bästa som glöms bort lättast, för ett tag. Det är klart att det alltid kommer tillbaka i sinnet, men det är mer som att det kämpar för att nå mig än att jag kämpar för att nå det. Det är klart att det kan vara lättare att låta sig ruttna än att komma ihåg att stänka lite vatten på sig då och då. Inte för att jag riktigt gör något av dem. Men det kan vara värt en tanke.
Eskapismen har försjunkit sig i tankar och det är som något så vackert när det är som att det aldrig stoppas.
Knapert utbud av orden trots allt, ibland förvånar det mig inte det minsta. Men mestadels är det ändå något av en besvikelse. Tänk om jag satt under ett träd och någon sjöng det ljuvligaste som fanns sittandes på någon av grenarna eller tänk om jag satt uppe i trädet och någon sjöng det ljuvligaste som fanns vid dess stam. Kommer aldrig på det.
Det framställs inuti som att jag inte finner textens värdefulla innehåll, jag vet inte vart jag ska leta ens. Jag har tappat bort mig, fastän det egentligen bara är ett nytt ställe. Jag har ännu inte lärt känna det. Jag har knappt funnit en egen plats, det finns knappt någonstans där bara jag existerar helt själv. Ingen till-varo. Men sätt dig här bredvid och låt mig få lägga huvudet i ditt knä.
Try to find the other side of you
the things you hide
what you don't say
you're faking it well
but it shows
Jag vill spela musik just nu, sätta mig med gitarren och sjunga ut allt inombords. Men det känns för verkligt för att säga.

Just move on up.

Har nu kommit tillbaka från Uppsala, efter en underbar hemvistelse där jag har haft turen att träffa de allra flesta av mina kära vänner och familj. En både intensiv och lugn helg skulle jag säga. Väldigt rolig!
Nu när jag kommer tillbaka till Lund så börjar perioden man har väntat på både med stor förväntan och lite oro, att hinna med både skola och skoj. Men i efterhand kommer det alltid att ha varit värt de goda minnena.
Men det är nästan som att sommaren hade börjat redan nu, alldeles för mycket inplanerat. Fast äsch.
Skulle äta sill men det verkar som att jag glömde färskpotatisen i kassan. Satans bananas.