Jag älskar min röst när jag sjunger sången, jag önskar uppträda tids nog. Särskilt den där första versen. Synd att den inte är min. Men detta var inte vad jag egentligen skulle säga. Det var som att jag bara inte kunde stoppa mig själv. Jag önskar att du inte hade förmågan att hålla tillbaka. Men vetskapen om den ger mig ändå en förhoppning om att det ändå finns där. Dying to hear this from you.
Klockan visar fortfarande tiden som att den vore något vi verkligen skall förhålla oss till och som vi skall låta vara en proportion till hur livet framskrider. Det, om något, känns som ett bakslag i den moderna utvecklingen. Kanske är det bara något som jag tänker.
Ropet hörs inte utifrån, det är som tinnitus i själen eller möjligtvis hjärtat. Jag har aldrig riktigt förstått mig på att skilja dem åt. Förmodligen för att jag inte vet vad någon av dem syftar till. Kanske av just den orsaken att man kan leva men vara hjärndöd, men inte leva och vara hjärtdöd. Själsdöd, då. Om ni så vill. Poängen jag vill framföra är kopplingen mellan själ och hjärta. Man kan som sagt leva och vara hjärndöd. Det är för att själen/hjärtat inte behöver hjärnan. När det kommer till dessa så är ingenting rationellt. Jag tror att det är där du brister. Men jag då... Hela min själ verkar ha brustit men ändå känns den starkare än någonsin. Fnys.
Någonting vackert är det som du sprider över min glans.
Utkristalliserade drömmar. Åh nej, tro inte att jag vet vad det betyder.
Det finns något skräckinjagande med att befinna sig på markplan nära botten och därmed vara medveten om möjligheten att folk kan snoka in på mig.Vem vill verkligen leva så. Jag tror faktiskt att jag skulle må allra bäst av att gå och lägga mig nu. Det måste vara allra högst märkbart, men samtidigt. Att jag är sjuklig naiv och aggressiv måste även det vara allra högst märkbart. Så hur skiljer sig egentligen de logiska möjligheterna där.
Förutom att sakna ord så saknar jag även fokus och samförståelse med de flesta med filosofisk rang. Kanske betyder att jag har gått bärsärk inuti x antal gånger under veckans gång. Men det är snarare av smärre katastrofal betydelse.
Huruvida vilket sätt jag skall somna på i kväll har jag dessvärre inte heller varit kapabel att fundera ut än.
Som om rubriken verkar konstig nu. Den sitter fullständigt perfekt på plats liksom allting annat. Däremot kan ingenting värja inför förändringar. Så nu återstår det bara för mig att se vad som händer.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Come on, we've gotta keep on dreaming, come on, we've gotta keep the fire burning.
Dream, baby, dream.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar