Och det är när man vänder på det
när det meningslösa blir det meningsfulla
det enda som inte fullt ut saknar betydelse
och man gör det till något alldelse för stort
när det öppnas upp inifrån och det sakta
börjar blöda lite smått och något lindrigt
tillsätts men det var ju bara meningslösheten
och det gör att det blir helt förödande och
det kryper samtidigt som det känns som
något explosivt för paniken tillkommer
och självklart den där förvirringen och det
är som att springa runt på samma ställe
hela tiden utan att veta vart man är på väg
fastän allt tycks så bekant som det bara
kan bli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar