Egentligen känner jag inte för att skriva något alls. Om jag kunde prata om dig med dig så att du förstod hur du är. Jag tränade och cyklade blöt och kall hem och väntade på den varma duschen som till slut skapade imma på rutan. Min framtid är äntligen ljus och pressen svalnar sakta men säkert. Det är precis som det ska vara. Jag har hittat tillbaka till vad som tillfredsställde mig för någon månad sedan. Jag börjar tycka att saker är kul igen och jag har någon sorts bra känsla som inger mig motivation. Jag läser, lyssnar, rör mig, donar. Jag tror att det är att så fort någon kommer och påstår att det jag håller på med är ohållbart och fel så bryts allting ner. Jag tror absolut att jag kommer att klara mig galant. Jag ska söka till Socionomprogrammet till vårterminen. Det blir nog toppen. Jag kommer att ha fantastiskt kul, få inkomst och samhörighet och plugga för ett gott mål. Jag är taggad och verkligen redo. Man kan till och med tillbringa praktiken utomlands. That's the dream.
Jag väntar på Filosofiska rummet. Jag tror att det kommer att handla om varför vi tror eller varför vi ska tro eller om vi tror att vi behöver tro. Äsch, nu svävade jag bort lite grann. Det handlar om tro i alla fall. Killen på Ekot låter lite som Peter Jihde.
Jag har börjat läsa en ny bok som är ett mästerverk om medeltidens England. Jag tror att det var precis vad jag letade efter. Jo, ja, den heter "Svärdet och Spiran" av Ken Follett. Jag ville ha ett medeltida äventyr, något som påminner mig om en bra bok från högstadiet. I England. Det är något mystiskt med det, tror jag.
Det är kallt och grått idag men jag befinner mig i en mysig tillvaro inuti mitt huvud. Men det var skönare i badrummet där torktumlaren värmde mig. Jag trodde att ett fönster stod öppet när jag kom ut därifrån, hu. Men så var det inte ens.
Vilken vacker och bedårande musik, toner som inte saknar någon känsla.
Jag tror att jag har slutat nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar