Förbrukningsdatumen passerar gång på gång och vilar i mitt hjärta som ständigt går för långt
jag skriker allting stumt jag vädjar efter lugn men tyngden är alldeles för tunn
för alla lager har dött och torkat ut det är därför jag är rädd för allting som tar slut
och stjärnorna ser ner på mig för det svaga som finns inom mig skiner igenom alldeles för starkt
de slutar nu att utstråla värme för skenet har bevarats alldeles för kallt
jag vet att jag ofta glömmer bort att ta hand om det men jag har irrat bort
för avståndet mellan mig och den andre har blivit fruktansvärt kort
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar