Har försökt så många gånger att läsa i Nya Antropologiska Porträtt men jag tror inte att det ger några resultat. Det är bara många namn. Vissa känner jag, andra inte. Ibland är jag bara försvunnen.
Jag har äntligen köpt en hemresa, och det är skönt att ha ett datum att rikta in sig på, istället för att framtiden ska vara så blank hela tiden.
Jag utsätter mig för underliga saker i Lund, sådana som jag inte väntade mig, och som jag aldrig skulle föreställa mig. Man träffar nya människor, men inga fastnar. Varken på det ena eller andra goda sättet. Fastnar de så vill jag bli av med dem, för att de kom att bekymra mig så mycket. Fastnar de inte så vill jag ha dem runt mig. Det är det som är så svårt här. Antingen är man novisch och träffar bara personer där man gör det man har gemensamt, som att man bara träffar dem i skolan, på radiokursen, på blekingska... aldrig någon annanstans, utanför. Ibland tror jag bara att det finns väggar runtom oss. Och är man inte novisch så har man redan gått förbi det och har redan skaffat kontakter och vänner som man träffar ändå. Inte än.
Det är just tanken på det som gör det hela så uppenbart och nästan hemskt när man tänker på det. Herregud, jag befinner mig någonstans där inga människor fastnar i min värld som jag kan träffa. Jag har ingenting eget här, mer än mig själv. Julia har ju sitt också, och hon är en sådan stor del av mig, det är något som alltid finns där. Och jag behöver något nytt här, mina egna vänner. Såsom Julia har sina. Visst, de flesta kanske är från Uppsala, men annars då. Jo. Men jag tror alla är upptagna med sitt. Och alla försätter sig i oföreställda, oförväntade och ovana situationer.
Det är därför allt inger mig mer och mer osäkerhet. Jag vet inte vem jag duger till någonstans här. Det är inte så att jag tvivlar på att jag duger, men jag vet inte till vad.
I won't come back as long as I live by the wish
I've been locked inside my past
Hurt, you fill the void I'm in
Hurt, I end where you begin
And in my dreams my hopeless heart will give in
Varför rör sig klockan så snabbt och du så långsamt när jag står still.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar