Var det verkligen folkhemmet jag sökte efter?

Kommer ihåg att jag vet att jag kan, jag kan skriva om viktiga saker. Jag vet faktiskt inte vad just nu. Tycker hemskt mycket om layouten, det känns mer på riktigt, som att jag skriver ett vackert dokument. Jag saknar väl mest att skriva inspirerande, intressanta och fördjupande gymnasieuppsatser. Jag förstår inte varför internet hackar idag. Detta brukar inte hända. Kommer ihåg att jag saknar att läsa sagoromaner, i en gammal värld. Något jag inser just nu är att jag tänker mig att världen var äldre förr än nu. Just nu känns det som att vi inte fattar någonting, som om detta skulle ha varit början och allt annat vore bättre. En tanke om att världen var bättre förr. Det var egentligen inte tänkt att jag skulle hämna här, det började bara med en annan infallsvinkel antar jag.
Jag brände mig på plattången, ja. Onödigt. Jag tappar så mycket hår runtomkring mig när jag plattar håret. Det dras av. Inte så märkvärdigt egentligen, men det förekommer. Bara för att jag målade ytterligare en nagel som jag hade plåster på förut så känns det som att alla mina naglar är nymålade, så jag är försiktig. Onödigt. I kväll skall jag på barnkalas med soul & 60's dansgolv. Hoppas det blir massvis av ballonger och serpentiner.
Jag längtar hem till Uppsala då och då. En mysig helgkväll, står i köket med mamma och lagar tacos. Jag har förmodligen redan bakat en god kaka till efterrätt. En riktigt smaskig, oh ja. Jag hade gärna haft en stickning på gång som jag längtar efter att hålla på med efter middagen. Samtidigt som man kanske tittar på någon brittisk komedi, som inte behöver ha någon särskilt bra kvalitet, men ändå inger en mysig känsla. Inte så mycket krux, liksom. Sedan kan jag bli lagom sömnig. Jag vill inte sitta vaken på mitt rum resten av natten för mig själv, utan i så fall snarare läsa någon bok eller fortsätta lite med stickningen (eller nej förresten, det blir konstigt att övergå till sömn då) och sedan somna i lagom tid och känna mig lika tillfreds dagen efter. Kanske gå ner på stan och fika med någon kompis eller någon i familjen. Jag ser varken framför mig att det behöver vara soligt eller mulet, jag vill inte ha för starka och medvetna intryck av någonting, utan bara vara. Bara harmoni. Och det hade varit fint om det hade varit lördag. Jag hade efter en bra dag nere på stan kunnat komma hem och fixa med skolarbeten så att jag ligger i fas till nästa vecka. Och tänk att det bara är lördag.
Nu är det fredag. Jag är klar med min dagdröm men känslan kvarstår. Och det känns väldigt bra. Inlägget innehåller precis den känsla som jag ville åstadkomma. Jag är tacksam gentemot stämningen och mig själv. Det känns väldigt viktigt. Jag har lyckats skriva om något viktigt igen, jag lyckades hitta det. Nu vet jag vad. Harmonin stegrar och jag är nöjd än en gång.