minnena blir fler och fler
men glömskan förtär ännu mer
den sätter sig starkt inuti
det är för att jag inte kan blanda mig i
berör mig som ett dagmardrömmeri
är du nöjd då du har lämnat kvar ett spår
för all evig tid
är du glad
jag tvivlar på din sinnesfrid
du startade ett krig som jag står mitt i
snart ska du svartna alldeles bredvid
ingen kan kringgå mig i ett helt liv
fler och fler slösar på min tid
jag har blivit naiv sjuklig och aggressiv
du tog dig obemärkligt förbi
in till mitt själsliv
du vacklar ensligt omkring
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar