26.5.18

Love conquers all

There used to be a time when those people went
To work on whatever they used to know
Years they spent on their own
Living fast so that life would go on
Trusting tears to let them grow
Starting fights just to not let go
Hurt oneself but not today
Is the day we lose our way

We went back when autumn came
Turning ourselves down again
Spreading pain on the ground
Begging for time to turn around
All those couples settled down
You had failed you lost your mind
Trust no one but you let me stay
And closed the door to all your friends

I guess those people knew their truth
They ran out of love but that's nothing new
Now they're lost in misery
Obsessed and stubborn, stuck in history
Helpless actions built their hope
Reckless fights only hurt them both
Look at what they now became
Broken, hostile with nothing left to gain

But who's to say they wouldn't make their way back now
And who would have taken any notice if they turned their backs on everything else
Although their voices slowly merge
And although their minds may slowly die
You would be scared but not by their air
But by their delusional belief
That one day they'll be the greatest thing you are ever gonna see
And who's to tell them to give up now
For all the suffer they've been through
All the love they paid for too
This story never seems to end
But it always begins with you

And you thought you were everything
everyone else ever dreamt to become
And you speak of love like you knew about it all along
But suddenly you lost everything you ever knew
And you turned out to be nothing but another failed version of you
You really thought you were something special, you know
To me to you to anyone who'd ever come along
But we'll always have our differences
How can you be so sure it's about all that stupid shit and not about you
You learned you could love but then hate took over
And if it wasn't for all that shit and hate
you wouldn't have loved me 'til this day
But if it wasn't for you not trying to be like anyone else
You wouldn't have hit me when I said all that shit actually was okay
But you did and it hurts and drives me mad
Exactly like those awful words you screamed at me while you drove us on the highway
and things got bad

And what is it that's been left for them now
A gasp for air, one hand raised too high
At a point where no one would have made it back alive
At the doorstep, screaming way too loud
But that's just something you would never mind
Isolation is their best weapon
and their most despiteful way
To make sure they both will always stay
To make sure they're as immortal as they say
To make sure no one will ever understand, demand or rearrange
the ground on which they both stand

Now they've both fallen asleep
And together in their dream
They see everything as it was always meant to be
Then you see why they hold on so tight
Why they spent every night, every one of their fights
Promising it will all be alright
In the end
They always find a way
A way to make it back

Så nära får ingen gå

Hey you, where you been at
I know you thought all the best of me
But I'll tell you what
I was abused as a child
Now I'm telling you all there is about that

I feel like I'm falling back
But can't you see that love nor hate would have made any kind of change right now
Sudden flashbacks are urging me to speak up
Looking over my shoulder
Are you still there, right behind my back
Or right beside me, getting it on, yeah
Starting right there on my thigh, huh
Moving closer along my right hand side
Now, keep grabbing way too hard
Though I feel like I'm done
Keep pushing you off
The end went fast
And no one was there to let it show
'Cause what kind of track did you leave here on my body
You thought you saved the best for last
But hey, you could have asked for help for once
But you didn't and evertime you had the chance
You rearranged my childhood and made it become a fucking lie

Oh, and where did you come from
Who did this to you
What becomes of a man
When he gets old and lose all sense of control
And when a child is left on its own
A child you turned your back on

Bered dig på skärseld, bered dig på mörker.

Mitt hjärta brinner
Det brinner av eld
Det brinner för vrede
Det brinner för hämnd
Du kommer allt närmre
Du glömmer att det bränns

Varje gång du tar ett andetag
Så späder du på
Du tar ett till
Du vägrar att gå

Jag glömmer att andas
Jag glömmer att stå
För vad jag har vägrat
För vad som är svårt

Jag hör allt du säger
Men lögnen är större
Bered dig på skärseld
Bered dig på mörker

Jag lyssnar för nuet
Jag hör nån som sjunger
En röst som tar över
En annan som dömer

Men ljuset det hägrar
Det är vad som dröjer
En gråsparv som vägrar
Att se vem du följer

Vem jagar mig ensam
Vem vet vad jag döljer
Vem har den strävan
Att ge mig en ånger

När mörkret har vilat
Och sett vad det omger
Då höjer jag näven
För vad som än kommer

Och livet har svikit
Ett liv fullt av sorger
Vi svek våra drömmar
Jag minns allt jag sörjer

Jag hörde en gång
En vilsen röst
Törsta efter tröst
Ett liv som alltid kommit först

Jag vet vad som känns
När lögnen blir ens vän
När rötterna slits av
När skörden redan bränts

Genom hålet i mitt hjärta kommer räddningen till slut

Ett hundra döda dagar
De väntade mig så snabbt
En gång när drömmen var större än äran
Och jorden jag gick på var under attack

Livet dröjde för vad det var värt
Och tröttheten band mig
Hela jag var anmärkningsvärd

Trots det var jag benägen
Att lämna allt som varit ditt
Och i sista stund beslöt jag mig
För en vända i solen
Ett snedsteg i vår värld
Där allt var konfliktfritt

En kväll som förlät mig
Förlät mig för allt
För allt jag glömt bort
För allt som betytt nåt
För allt som jag stått
För allt jag förrått

Och du stod där
Som en brusten själ
Orden tätnade
Blev ditt vapen
Blev din sköld
Du förlorade ditt sinne
Någonstans där ingen längre är

Och du skrek för allt du var värd
För en värld som passerat
Kunde sagt allt vad du vill
Om allt som var fel med det här

Men slagen riktades åt fel håll
Glöm allt som spelat nån roll
Du kommer aldrig hit igen
Och jag börjar aldrig om på noll

Långt värre än kärleken

Så du vänder dig vart du vill
Men jag går alltid i täten
Jag lyfter upp dig och backar
Men det var alltid förgäves
Tror du blev förblindad av mitt sätt
Mitt sätt att se på världen
Åh, gud jag glömde
Att jag trodde det var värt det

Om jag hade dig här
Om det var du som förlät mig
Då hade jag önskat
Att allt var som jag lärt dig

Men se på mig, snälla
Se på mig som jag är
Ja, jag hade ihjäl dig
Men det är du
Var du som laddat geväret
Det var till slut du
Som var värd allt besväret

Om jag hade dig här
Om det var du som förlät mig
Då hade jag önskat
Att allt var som jag lärt dig

Och du ljöd och du fylldes
Av en svärta likt själen
På en sommardag lät du
Göra eld över tjälen
Som fyllt mitt hjärta
Långt värre än kärleken
Allt vi gjorde
Var en lek för djävulen

Om jag hade dig här
Om det var du som förlät mig
Då hade jag önskat
Att allt var som jag lärt dig