25.11.11

I know that you have saved me, I love that you have saved me.

Men vänta, bara lite får jag väl. Jag är lite less bara, men jag intalar mig att jag beter mig som ett otåligt barn. Det är inte farligare än så. Om jag ändå visste hur man gjorde, hur man skriver, vad man säger, ta mig tillbaka hem för ett tag.
Nu förstår jag vad som händer. Mitt huvud har tömts, fyllts med en doft. Försjunkit så långt gånget att det vore ett misstag att försöka ta sig någon annanstans.  Kan vi inte ta med detta till Paris och le bara för tillvarons skull.Vi kan förflytta våra hjärtan och själar någonstans där de återfuktas och mjuknar. Där det är sjävklart att de bara skall värma och hållas varma. Behållas.

With lots of time
A notebook full of finest, creamy, rich girl parchment pages
Slowly filled with all your passing days
Every sacred word paints a picture

If someone else is near me
You scuttle up the pavement
It's no one that I care of
I pause for an effect

11.11.11

They claim it takes no time

They claim it takes no time

To be turned down, but baby,

It has been quite a while

If it’s me then make me blind

If it’s you then let us run



Like beautiful autumn leaves

We are always left behind

But there is no necessary in dying

Like sleeping winter trees

We disappear for some time

For soon they will miss us

And we’ll be well ready for

Showing colours on the outside

7.11.11

Det här vet du inte om.

Idag har det blivit inspelning av två radioprogram och sändning av ett. Har diskuterat filmvärlden och dess guilty pleasures som kan lyssnas på här, mycket enkelt. Nu på kvällen har vi spelat in veckans program av Plankton om författaren och nobelpristagaren 2004, Elfriede Jelinek. Lite svårare att prata om, men ändå kul att göra radio.
I morgon ska jag baka och göra broccolisoppa på Blekingskas café Cake or Death? Ska baka en Double Chocolate Brownie och cookies med. Mycket smaskigt!
Även i hopp om att få boende på Blekingska i vår, planerar nämligen att stanna här.

I över morgon blir det Fleet Foxes på KB i Malmö, fantastiskt.
Och ännu mer fantastiskt är att jag snart får träffa mina vänner igen! Särskilt Sara som jag inte har träffat på 11 veckor. Stackars oss.

Jag mår bra och jag vågar vara rak fastän jag är svag.

1.11.11

To be myself.

To be myself
I thought I could behave, I thought that I had thrown it all away
I thought I could be trained
I thought it through today, to be myself
but I am not the same

She said to me
"you just have to turn your mind around
see bright sides in your acts"
but have you ever seen a silent girl believe
in credibility

I could believe in us
as long as it is fun
to be myself
I don't think they should mind
but could I ever stay
as long as it is safe
to be myself
I think we're not to blame

31.10.11

Inte ska vi väl sluta leva bara för att.

du har en hinna
på dina ögon
jag kan inte se vad
det är som är jag
nog kan vi prata
men den är fortfarande där
jag låter sanningen
sväva bort dit
alla erkännanden samlas nu där
ska vi gå nu
du tar bort allt det här

vi kanske dör snart
vi kan ju somna
men jag har grävt flera gravar idag
det är lätt att gömma sig bakom stenar
man bygger försvar

25.10.11

Bäst före, förvaras varmt.

Förbrukningsdatumen passerar gång på gång och vilar i mitt hjärta som ständigt går för långt
jag skriker allting stumt jag vädjar efter lugn men tyngden är alldeles för tunn
för alla lager har dött och torkat ut det är därför jag är rädd för allting som tar slut
och stjärnorna ser ner på mig för det svaga som finns inom mig skiner igenom alldeles för starkt
de slutar nu att utstråla värme för skenet har bevarats alldeles för kallt
jag vet att jag ofta glömmer bort att ta hand om det men jag har irrat bort
för avståndet mellan mig och den andre har blivit fruktansvärt kort

17.10.11

I saw your face in front of me, it was perfect clarity.

Äppelskrutten i kaffet får påvisa min sluthet, men det är bara bra. I kväll var jag ut och sprang för första gången sedan jag kom ner till Lund. All flytt i början kan i och för sig inte undgås att nämnas då det var en ordentlig påfrestelse, men då hade jag ju inget val. Så nu är jag lite mer stolt över mig själv.
Mamma har precis varit på besök, hon åkte hem idag. Vi har varit i Köpenhamn, handlat gardiner och blommor till mig, och umgåtts en hel del. Saknar henne redan nu, lite grann. Det var i alla fall tråkigt att säga hejdå vid tåget.
Men det dröjer inte så hemskt länge innan jag träffar henne och pappa igen, om drygt tre veckor åker jag hem till Uppsala några dagar. Det ser jag fram emot, komma tillbaka till sig själv lite grann. Eller till den personen och de vännerna.
Jag hade en väldigt trevlig kväll i lördags. Vår kurs hade sittning med tema Myt & Legend, och vi hade det riktigt roligt. Kom närmare mina kursare och hela kvällen blev jättelyckad.
Jag får min hemtenta på onsdag och den ska lämnas in nästa torsdag. Jag känner press, men jag oroar mig inte innan jag kan göra något åt det. Onödigt. 


                                                      

Vi två tänkte spendera tid i Provence.

10.10.11

Grattis på 86-årsdagen, Mormor.

För så länge sedan, ja, det känns som ett annat liv, minns jag hur mina bästa stunder i livet var att smyga upp för trappan i mormor och morfars hus med min syster, med stora förväntningar att få se deras glatt överraskade miner. Jag funderar än idag över om de någonsin hörde oss eller inte.

Mormor är någon som alltid har betytt något speciellt för mig. Hos henne kommer jag för alltid vara den lilla flickan jag en gång var. I hennes ögon kommer jag alltid att vara oskuldsfull. Hennes ögon kommer aldrig någonsin att döma mig.

För drygt ett år sedan dog hennes syster, min gammelmoster. Detta fick mig att se allt så mycket klarare. Även om jag var jätteledsen att min gammelmoster, så kunde jag inte låta bli att föreställa mig att det var mormor. Allting föreföll så verkligt för mig. Jag påmindes om att hon inte kommer att finnas för alltid.

Sedan dess har jag ofta tänkt tillbaka på min barndom med henne. Jag minns hur jag i hennes sovrum älskade att titta på hennes vackra halsband. Jag älskade att känna doften av hennes handväska, det gör jag än idag. Jag älskade att få fika minst 3 gånger om dagen.
Det som jag mest minns är hur hon varenda kväll förde mig och min syster på ryggen tills vi somnade. Vi läste Gud som haver barnen kär, även fast varken någon av oss var särskilt religiösa. Varje kväll. Hon gjorde aldrig några undantag. Så länge jag har känt henne har hon aldrig gjort några undantag. Hon har funnits där för alla, hjälpt alla, och det vackraste av allt: Hon har alltid visat sann snällhet mot alla i hennes närhet.

Mormor, min mormor... Varje gång jag ser hennes leende är det som att jag fylls med en speciell lycka som är odefinierbar.
Jag pratar aldrig med henne om mitt liv i Uppsala, ingenting som berör sådant som inte finns i vår värld. Med hennes leende försvinner allt. Allt som egentligen inte finns. Med hennes leende ser jag allt. Alla vackra minnen, dessa barndomsminnen som jag har haft turen att få leva.

För ungefär två veckor sedan väckte min pappa mig tidigt på morgonen. Eller ja, vi råkade ju ha sovmorgon den dagen. Jag hade ingen aning om vad klockan var. Pappa sa att min morbror hade ringt. Jag tänkte att det var något med morfar.
Pappa sa att mamma hade åkt upp till Hälsingland. Yrvaken, utan att förstå vad som egentligen hände, lyssnade jag till hur pappa berättade att mormor inte mår något bra. Att hon hade fått en blödning i hjärnan. Vid detta ögonblick vaknade jag till. Jag såg framför mig att mormor befann sig i smärtor på väg att dö. Dö? Nej, inte mormor, inte nu. Pappa berättade att hon vid ett-tiden på natten förts med ambulans till sjukhus och att de gjorde allt för att hjälpa henne. Jag grät, jag gömde mig under täcket. Jag sa att jag var rädd. Rädd att hon skulle dö. Jag ville vara själv, jag ville gråta klart, även
om jag visste att det skulle vara omöjligt. Varför låter pappa mig inte vara själv för? Varför går han inte till jobbet så att jag får vara själv? Snälla, sitt inte där på sängkanten och förvänta dig något av mig. Jag har ingenting att ge, inte nu när mormor kommer dö. I det ögonblicket visste jag inte vad jag önskade. Jag önskade självklart att mormor skulle leva längre, men allra helst ville jag det som var bäst för henne. För att på något sätt ge tillbaka, allt det som hon har gett alla andra.

Mormor... Mormor lever fortfarande. Hon är utskriven från sjukhuset. Hon får hjälp av morfar och personalen på Ringshög.
Jag ska hälsa på henne i helgen. Jag känner det som att jag får en andra chans. En andra chans att berätta det här för henne. Hon som är det mest speciella jag vet.
Mamma berättade att hon på sjukhuset hade sagt att hon har världens finaste barnbarn. Och ibland när jag är med henne kan hon sitta länge och titta på mig. Helt tyst. Till slut säger hon det; "Tänka sig vilken tur jag har att jag fick sanne fina barnbarn."
Varje gång vill jag gråta. Av lycka, dom gångerna.
För det är då. Det är då jag är så tacksam att jag får vara hennes barnbarn och att hon har gjort mig till den jag är.
Att jag får vara hennes finaste barnbarn. För hon är det jag tror på. Hon representerar allt jag tror på. Hon är helt klart min ängel på jorden.

-Januari, 2011.

Shimmering pantyhoes never showed me how to live.

Idag har jag känt stoltheten sprudla. Jag gjorde en lunch bestående av ris, makrill i tomatsås, broccoliwok och haricots vertes och morötter. Till middag gjorde jag korvstroganoff och åt med riset som blev över av lunchen, med mörötter, blandade bönor och gurka. Det är sensationellt.
Orsaken till detta är att jag har förstått det som att jag har ätit dåligt den senaste tiden och varit yr och haft huvudvärk blandat med illamående. Så jag antog att jag har näringsbrist för att jag inte äter kött och inte tillräckligt med fisk/vitaminer. Så nu har jag ändrat stil.
I veckan planerar jag att tillaga Pite palt, som är vad som är på bilden nedan (fast på bilden ser det ju lite fjuttigt ut).


Sedan ska jag göra en vegetarisk lasagne med keso och svamp, morotspannkakor och spenat/mozzarellafyllda quedillas med en kålsallad till.
Det är mina planer än så länge. Jag orkar inte känna mig som om jag vore åksjuk.
Sedan har jag tvättat håret med hårinpackning och använt mig av TREsemmé spray för att håret inte ska skadas vid föning. Så nu känns och luktar mitt hår som när man kommer från frisören. Underbart!
Jag ska läsa om Ruth Benedict och Margaret Mead innan jag somnar i kväll också. Jag har läst länge och långt om Freud, men det kändes inte så relevant för det vi har gått igenom i kursen i övrigt.
I morgon ska jag på Klädbytardag med Julia på Blekingska. Det är miljöutskottet på Blekingska som ordnar det och det sker i samband med Café Cake or Death? så vi tänkte äta potatis och purjolökssoppa där med.
På fredag kommer mamma och underlättar vår livssituation en skala, även om det går skapligt bra för oss. Men det blir trevligt i alla fall, det var så länge sedan.
Nu ska jag återgå till de antropologiska porträtten innan jag tycker att det blir försent.


Visst är Ruth Benedict förundrande vacker?

7.10.11

Hjärtlandet.

Förstår om jag verkar bipolär, men så är det inte.
Idag fick jag tillbaka min tenta, och fick VG! Blev så lättad och glad. 25/30. Blev rädd att jag kollat fel på personnumret, jag kanske hade råkat se fel. Men nej!
Nu bakar jag cookies, en sats med vit choklad och ingefär, en annan med mörk choklad. Trodde att vi hade kokos hemma, det var därför, men det hade vi inte. Så det blir bara mörk choklad. Tror det funkar.
I morgon ska Julia och jag till Malmö och gå på stan där, sedan blir det förfest hos Julias kompis Meera (uttalas Mira) och sedan gå ut på Heartland på Sydskånska, SSK. Det är den absolut bästa klubben här har jag hört. Och det tror jag på. Bara de där popsångerna som man älskar och älskar för att man hatar den där känslan de sjunger om.
Det är vackert, det.
Om en vecka kommer mamma och hälsar på, och Jessica kommer till Sverige.
Den 10 november har jag och Sara stämt träff för kvällspromenad och Palermo. Det känns underbart.
Väntar på Heartland. To come.

6.10.11

När jag dör.

En natt drömde jag om så många händelser i mitt liv. En annan somnade jag med lättnaden och vaknade med tyngden så djup i madrassen för att jag inte hittade någon god anledning att gå upp. Som jag letade. Men så mycket kan förändras på mindre än en sekund.
Funderingar över huruvida stoltheten finns där eller inte idag. Men som jag vill känna.
Det är känslan efter något som tar slut. Här är den. Åh, nu tappade jag visst andan igen.
Kroppen har som ett ständigt behov av att släppa ut och låta det skvala som stora långsamma vågor och aldrig sluta.
Men känslorna håller allt det där inuti och det medför ännu mer förödande konsekvenser när vågorna svämmar över där inne och går igenom väggen.
Och dagar som sådana gör att det är omöjligt att somna om kvällarna. Det går inte att somna när de bråkar inuti, innan någonting har kunnat lösas. Och det är för att jag inte gör någonting åt det. Inte gjort någonting på hela dan. Här är jag.
Förresten kan ingen hjälpa mig. Ingen kan säga något som jag inte redan vet. Jag behöver det jag vet om att jag behöver. Jag har behöver vänner här. Men jag vet att det är dags att gå och lägga sig och sova. Hoppas på en bättre dag. Var är du. Jag trodde allt var bra. Hur kan något göra fysiskt ont när det är känslorna och tankarna som gör mig illa. Är det inte tillräckligt nog. Ni slår på mig fastän jag redan har lagt mig ner på marken. Jag gav mig själv till er.
Falling down on my knees, without saying a single word. I'll tell you how it feels.
Any way.

5.10.11

Men varför är man fast i kvarlevorna?

Har försökt så många gånger att läsa i Nya Antropologiska Porträtt men jag tror inte att det ger några resultat. Det är bara många namn. Vissa känner jag, andra inte. Ibland är jag bara försvunnen.
Jag har äntligen köpt en hemresa, och det är skönt att ha ett datum att rikta in sig på, istället för att framtiden ska vara så blank hela tiden.
Jag utsätter mig för underliga saker i Lund, sådana som jag inte väntade mig, och som jag aldrig skulle föreställa mig. Man träffar nya människor, men inga fastnar. Varken på det ena eller andra goda sättet. Fastnar de så vill jag bli av med dem, för att de kom att bekymra mig så mycket. Fastnar de inte så vill jag ha dem runt mig. Det är det som är så svårt här. Antingen är man novisch och träffar bara personer där man gör det man har gemensamt, som att man bara träffar dem i skolan, på radiokursen, på blekingska... aldrig någon annanstans, utanför. Ibland tror jag bara att det finns väggar runtom oss. Och är man inte novisch så har man redan gått förbi det och har redan skaffat kontakter och vänner som man träffar ändå. Inte än.
Det är just tanken på det som gör det hela så uppenbart och nästan hemskt när man tänker på det. Herregud, jag befinner mig någonstans där inga människor fastnar i min värld som jag kan träffa. Jag har ingenting eget här, mer än mig själv. Julia har ju sitt också, och hon är en sådan stor del av mig, det är något som alltid finns där. Och jag behöver något nytt här, mina egna vänner. Såsom Julia har sina. Visst, de flesta kanske är från Uppsala, men annars då. Jo. Men jag tror alla är upptagna med sitt. Och alla försätter sig i oföreställda, oförväntade och ovana situationer.
Det är därför allt inger mig mer och mer osäkerhet. Jag vet inte vem jag duger till någonstans här. Det är inte så att jag tvivlar på att jag duger, men jag vet inte till vad.
I won't come back as long as I live by the wish
I've been locked inside my past
Hurt, you fill the void I'm in
Hurt, I end where you begin
And in my dreams my hopeless heart will give in
Varför rör sig klockan så snabbt och du så långsamt när jag står still.

3.10.11

Moving is hard.

Jag har svårt att röra mig, jag vet inte vart jag ska gå. Vart ska jag lätta någonstans nästa gång.
History, history repeats itself and it seems like this: I just never learn.
Then I suppose all good things are born to die.
Men det går väl på något sätt. Det skulle kunna vara så uppenbart, men. Det är bara det att jag inte kan.
I natt drömde jag bara hemska drömmar. Utøya-scenario, rån, lagom nöjd för tenta-resultat, ångest, rädsla, jag har bara förlorat.
Det är alltid lika svårt att förstå, för att man inte vill det. Sedan vänjer man sig, som när någon dör. Fast graden sjunker aldrig, det är bara det att vi lär oss någonting annat sedan. Ersätter sorgen med något för att jämna ut det.
Jag tror inte att jag har kommit någonstans idag. Nu tvingar Julia mig att gå, som hon alltid gör, och det brukar alltid sluta bra till slut. Men tänk om det hade varit annorlunda, ännu bättre. Det är mycket som jag ändå styr över själv. Och det måste vara så. Annars kan jag inte förlåta eller lämna det i ett litet utrymme i hörnet.

29.9.11

What if I never rest.

Har en känsla av att jag är vaken för länge som vanligt. Jag har massor att göra i morgon. Ska gå upp klockan nio. Linnea, Hanna och Ella kommer på kvällen. På förmiddagen ska jag städa och göra fint här och kolla vad jag behöver köpa för sängkläder. På eftermiddagen ska jag ta mig till Nova Lund och köpa lakan, blommor, kanske något annat till rummet eller något. Just det, tänkte baka på förmiddagen också, så att de får något gott att äta när de kommer hit. Och visa att vi har det riktigt hemtrevligt här!
Ska köpa en ram som jag ännu inte gjort heller, till Håkan-affischen. Kanske ska försöka hitta några böcker på secondhand också, vill ha några här. Nu är det mest bara skolböcker och skrivböcker som jag har. Gick inte att släpa med sig i packningen hemifrån.
Borde fixa gardiner också, men har inga mått och om jag köper nu kommer de bara att ligga och damma någonstans innan jag orkar sätta upp dem. En matta vore ju fint med.
Herregud, vad gör jag med allt när jag flyttar härifrån?? Den dagen, den sorgen säger jag bara...
Ska nog slockna framför Desperate Housewives nu. Kul att jag roar mig med något.. Men har snart sett även tredje säsongen, det är så många cliffhangers i serien, tror jag dör!

26.9.11

Kvällsföreläsning.

Även om det tog emot att gå på föreläsningen efter tentan idag så var det ändå väldigt intressant. Föreläsaren Don Kulick pratade om olika fältarbeten han hade gjort, särskilt om det i Papau Nya Guinea. Landet är ungefär lika stort som Sverige, har 3 miljoner innevånare och talar 1000 olika språk.
Språket som talades av byborna som han studerade hade aldrig blivit dokumenterat och vid tiden som han besökte dem talade 85 personer språket. År 2009 när han återvände talade 42 personer språket. Han var intresserad utav språk som höll på att dö ut. De flesta idag talar nationalspråket i Papua Nya Guinea, vilket är ett kreolspråk, ett blandspråk, som kom till genom att flera män under kolonialiseringen med tvång fördes till plantagen och arbetade där. Tillsammans talade de massor av olika språk, som de, för att kunna kommunicera med varandra, bildade ett gemensamt språk av, och som nu är nationalspråket.
Människorna där är katoliker, och de var misstänksamma mot Don när han kom dit och berättade för dem att han ville studera dem. Dessutom var han ju vit. Det enda som skulle få dem att förstå vad han gjorde där hos dem, var att de kom till insikt med att han var en av deras egna som hade dött och nu återvänt som en annan människa. Enligt byborna blir man vit när man dör. Det var den enda förklaringen till varför han ville vara hos dem. Och det tror de än idag.
Förr blev byborna så fascinerade av den vita människans tillgångar; flygplanen, plåttaken, maskinerna. De ville också ha detta. När missionärerna (katolikerna) kom till dem lurade de i dem att de skulle få detta om de anförtrodde sig åt den kristna lärna och Gud. Därför gav de upp tron på sina egna gudar och började istället tro på Gud, och väntade på att få allt som den vita människan har. Men det kom aldrig.
De är fortfarande katoliker. De tror att man blir vit när man dör. De tror att himlen är Rom, där katolikerna kom ifrån. De tror att man tar sig till himlen med flyget. Det värsta är, att kolonialiseringen förstörde deras stolthet. År 2009, när Don återvände, hade de kommit till insikt med vart helvetet låg någonstans. Det var såklart deras egen by. De levde i helvetet. De förkastade sig själva och deras kultur. De känner ingen som helst stolthet över deras samhälle eller de liv de lever. Och det är på grund av vad kolonialiseringen och missionärerna gjorde.

Socialantropologi fascinerar mig. Och antropologi är allt. Det finns ingenting som man kan säga inte är antropologi. Man kan studera allt antropologiskt.
Det är därför det intresserar alla. Och fascinerar mig.

Dags för tenta.

Om cirka två timmar skriver jag min första tenta. Det känns relativt bra just nu, och hoppas att jag har kvar allt i huvudet när jag sitter där. Men vi har fyra timmar på oss, och så länge som jag tar det lugnt och tänker igenom och tänker logiskt så ska jag nog klara det i alla fall.
regler, vanor, statuspositioner, sociala institutioner MÖNSTER
strukturens dynamiska aspekt, vad människor faktiskt gör HANDLING
Det fungerar nog.
Ska ta en lugn promenad och köpa något att äta när jag sitter där. Jag har ingen termos för kaffe, tyvärr.
Min motivation idag är "Har jag klarat nationella provet i matte C så ska jag minsann klara det här med." Och det ska jag.

Sedan ska jag på en gästföreläsning direkt efter tentan. Det känns lite sådär att behöva göra det, men det blir nog intressant. Och vi får säkert lite rast emellan, tror inte att man kommer att behöva fyra timmar för att bli klar, vare sig man kan allt eller inte. Men man kommer ju lätt att känna sig slut efteråt.

Nu har jag bokat tvättid tills i morgon också. Och i morgon ska jag nog gå på stan och försöka hitta lite saker till mitt rum, kanske på Erikshjälpen. Och köpa täcke och kuddar och lakan. Hm, får nog inte med mig allt i morgon. Jag vill sätta upp min Håkan-affisch dock.

Okej, det här är knäppt. Jag dammsög nyss och ändå ser jag hårstrån på golvet. Jag dammsög ju nyss bort det! Suck.

Ska borsta tänderna igen, kanske fundera på att äta snart, sedan gå ut och köpa något att äta till tentan, och så andas i lugn takt.

21.9.11

Förstå mig inte. Sympatisera med mig.

Systers rum och känner mig lite melankolisk och då passar Feist – The Park bra för stämningens skull. Jag har ont i magen, men jag väljer att sitta kvar. Inga rörelser lockar mig i kväll. Vill inte vakna i morgon, för i morgon kommer jag att göra någon hemskt ledsen. Jag tror det i alla fall. Det enda jag fortfarande lever på i den här situationen är hoppet om att det inte blir så brutalt som det skulle kunna bli. Fast sådant kommer bara fram när alla har gått. Rationaliteten blir ens försvar för att försöka göra allting så att det blir som vanligt, så som det alltid har varit, istället för att gå och lämna allt bakom sig för alltid. För även om man skulle återvända, så skulle ingenting se ut som då. När sätter de på värmen här inne egentligen?
Det är inte tillräckligt kallt än.
Kanske inte.
Men jag rår inte för mina känslor, det förstår du nog. För nu är du rationell. Inte i morgon. Inte några dagar framåt.
Vi bara antog att allting skulle flyta som en flaskpost på väg till hjärtats innersta förmak. Men den platsen finns ju inte. Bara om man inbillar sig det.
Men det kan jag inte.

Min tid i nuet och i framtiden.

Gick upp tidigt i morse (okej, 9.00) och skyndade upp till ett forskarseminarium om prostitution och hur det fungerar i våra skandinaviska länder. Vi har inga siffror i Sverige. Vi har bara mörkertal.

Vad ska vi göra kvar i Sverige?
Här blir vi bara mörkertal

Ingen som gillar dina färger
Vi kommer aldrig till final

Vad ska vi göra kvar i Sverige?
Här kan jag aldrig bli normal
Ta mig till färgerna och glädjen
För här blir vi bara mörkertal

Sedan var jag och handlade mat och åkte hem för att äta lunch. Pluggade på eftermiddagen, och det var lätt när jag nyss hade haft föreläsning om kapitlena. Man förstod bättre vad som var relevant eller inte. Och det blev middagstid och Julia började göra middag för i kväll bjöd vi Hanna, Johanna och Mattias på den där laxsåsen med svamp som alla tycker så mycket om. Johanna hade hoppats på den och Mattias har nu också blivit såld.
Onsdagar är som vanligt överplanerade av studentinstitutionerna. Hade jag kunnat hade jag i morgon:
gått på möte med miljöutskottet på Blekingska
gått på uppstartsmöte med läsecirkeln i Ordkonst
gått på radioföreläsningen i radiokursen som Radio AF ordnar
varit med på filmkvällen som Socialantropologiföreningen ordnar
jobbat på puben på Blekingska

Detta är vad jag faktiskt ska göra:
gå på möte med miljöutskottet på Blekingska
gå på radioföreläsningen i radiokursen

Sedan ska jag fixa biljetter till socialantropologisittningen (tema: myt & legend), radiosittningen (tema: usa) och Novischfesten (mörk kostym).
Och betala radiokursen.
400, 120, 140, 220.
Tur att CSN kommer på fredag.
På fredagkväll ska jag på tacksittning på Blekingska för att jag jobbade på klubben där för några veckor sedan. Hoppas på att lära känna några nya människor.

Sedan ska jag på barutbildning på torsdag på Blekingska och kan då jobba i baren. Blir nog väldigt bra att gå en sådan kurs, så kan jag jobba på fler ställen.

Sedan ska jag inte roa mig så mycket mer i helgen, har min första tenta på måndag, så ska inte ha en fest/bakis-helg denna vecka. Har varit så uteslutande tidigare helger här i Lund. Men nu behöver jag inte det mer. Ska ta en paus. Fast nej, jag har sittningar de fyra kommande helgerna. Herregud. Men bara en dag då.
Skitsamma, är jag en äkta student så är jag. Men inte bara för sakens skull, nej.

Jag planerar mitt rum och funderar vad jag ska köpa för möbler. Det kommer bli mysigt och lukta gott här inne. Jag vill göra ett rum som ger en stugmys-känsla. Baka kakor också. Mmm. Jag fick feeling.

19.9.11

Please, please, please, let me get what I want this time

Sitter som vanligt i köket och pluggar, för jag har inget skrivbord. Efter att tentan är färdig så ska jag se till att vila upp lite och göra något sådant, köpa möbler alltså. Så att jag har någonting att visa upp när folk kommer och hälsar på. Oh ja, för på torsdag i nästa vecka så kommer Linnea, Hanna och Ella.
Jag mår mycket bättre i kväll än i går. Satt och grät över mina anteckningar när jag satt och pluggade, och mamma ringde och jag grät ännu mer. Ibland blir stundens allvar så påtaglig. Men man vet att det nog går över, och här sitter jag i kväll och är mycket mer lättad. Folk kommer på föreläsningen och ber om mina anteckningar från föreläsningarna och kallar mig ambitiös och säger att jag kommer att klara det. Det känns peppande att höra. Och fick reda på idag att vi inte kommer att behöva kunna några direkta namn till tentan. Dessutom så kollade jag igenom tentan de gjorde i februari, och jag känner igen allt, att vi har gått igenom det, och hittat svaren i boken. Så idag har det minsann känts bra. Och jag har blivit motiverad till att plugga igen. Det har bara varit några dagar nu då det känts så segt och som att man inte kommer framåt fastän man har suttit och kämpat i flera timmar.

Men nu känner jag mig mer fri, och jag är inte rädd för att lämna det där bakom mig. Det känns som att jag redan har gjort det, men jag ska genomföra det nästa gång. Kanske är det för att jag önsketänker att du kanske känner likadant, eller att du inte kommer att ta det så hårt. Eller, om jag får det sagt, så finns det ingen återvändo. Det är nog så jag tänker, och då är plåstret draget ännu en gång. För i år.

Och jag börjar sakna franskan. Lyssnar på fransk musik, och vill titta på Amelie från Montmartre i kväll, men det har jag tänkt flera gånger. Och det slutar alltid med Desperate Housewives. Men en film är så lång, tänker jag. Och kräver mer. Inte som vanligt, som varje annan kväll.

Men det är du och jag, och jag längtar efter dig. Och du längtar efter mig. Vi kanske har längtat olika länge, kanske har du inte ens börjat. Men en dag så möts vi. Och jag ska ge dig allt jag har. Det är ett gift, vi kräver alltid något tillbaka. Det är därför det heter gift på engelska, det där som kallas present eller gåva. Vi blir skyldiga att ta emot det och ge någonting tillbaka.

men

"Hur kan du lämna mig? Jag har gett dig allt, är det här det du ger mig tillbaka?"

men det handlade bara om teorin. Och den kan inte säga allt om verkligheten, men den kan säga någonting. Och det ska gärna vara något väsentligt.

14.9.11

Saknar, men ändå.

Sitter i mitt rum här i Lund med mjuka kläder, ljus och ser den vanliga vinden utanför i trädet.
Det är fint att vara här, men än så länge är jag i en brytningspunkt mellan att känna att det här bara är så tillfälligt, samtidigt som jag tänker att det är här som jag verkligen bor. Jag är egentligen nöjd med allt, jag har valt rätt ämne, jag bor i ett fint område. Vissa ställen här påminner mig om London, med vackra träd och en liten damm i parken. Musiken de spelar är bra, det är det inget fel på. Ni bara väntar på mitt "men" eller hur.
Jomen det är så mycket som jag ber om, inget mer. Men jag har inget hemma här ändå. Den där tryggheten finns ju inte. Den enda länken som skulle kunna koppla mig till hemma är förstås Julia, men hon är ju precis som jag nu, och ännu mer. Ingenting blir någonsin likadant än. Jag saknar.. Ja, jag vet att det kanske låter fånigt, men jag saknar gymnasiet väldigt mycket. Jag kände mig alltid hemma där, kanske ännu mer än hemma hemma. Eller så får jag ju inte säga. Men där var allting så likadant, man följde rutiner, och ibland tror jag inte att det är något fel med det. Samtidigt som nya saker hände varje dag. Jag saknar mina vänner, det kommer jag aldrig undan. Jag vet att det i skolan till exempel kan kännas som jättelänge när jag inte har pratat med Sara på typ en vecka, fastän hon har varit i skolan, men vi springer om varandra, och så känns det som att vi inte har setts på en evighet. Och nu har jag inte sett henne alls på säkert tre veckor (inte mer?). Och jag saknar er andra också. Ja, väldigt. Det är svårt när man inte får gå tillbaka till det som har varit på ett sätt ett tag.
Jag vill bara inte tappa taget.
Det är ju tur att jag inte är själv här i alla fall, för när allt känns som mest främmande och jag blir mörkrädd så går jag bara till rummet bredvid och sover hos Julia istället. Tack och lov.
Annars är det väldigt fint här i Lund, jag har vänner här med. Kan inte världen bli ännu mindre så att alla kan vara här hos mig.
Nu ska jag lära mig mer om det lokala och det globala, och ingenting är längre isolerat som man ibland kan tro.

22.8.11

Went for fishing

Jag fiskar tanke efter tanke
Det är bara de fula som vill fastna
och som jag plockar upp
De simmar runt i mitt huvud
blir ett stim till en gemensam tanke
Jag kan inte ta mig förbi
ser inte igenom
vet inte hur man tar sig in

Du seglar över dem alla
du förenar dig inte
men du dyker i om de drabbas av panik
Jag söker svar i deras ögon
De liknar varandra
Men ingen jag ser vet ändå vart de är på väg
De simmar efter varandra
Bara de inte blir fler
De vet inte hur man andas
Hur kan de orka mer?

19.8.11

Du har dött

minnena blir fler och fler
men glömskan förtär ännu mer
den sätter sig starkt inuti
det är för att jag inte kan blanda mig i
berör mig som ett dagmardrömmeri

är du nöjd då du har lämnat kvar ett spår
för all evig tid
är du glad
jag tvivlar på din sinnesfrid
du startade ett krig som jag står mitt i
snart ska du svartna alldeles bredvid

ingen kan kringgå mig i ett helt liv
fler och fler slösar på min tid
jag har blivit naiv sjuklig och aggressiv
du tog dig obemärkligt förbi
in till mitt själsliv
du vacklar ensligt omkring

7.8.11

Man skulle kunna tro det

Och det är när man vänder på det
när det meningslösa blir det meningsfulla
det enda som inte fullt ut saknar betydelse
och man gör det till något alldelse för stort
när det öppnas upp inifrån och det sakta
börjar blöda lite smått och något lindrigt
tillsätts men det var ju bara meningslösheten
och det gör att det blir helt förödande och
det kryper samtidigt som det känns som
något explosivt för paniken tillkommer
och självklart den där förvirringen och det
är som att springa runt på samma ställe
hela tiden utan att veta vart man är på väg
fastän allt tycks så bekant som det bara
kan bli

30.7.11

Ni kan skada mig hur mycket som helst, men ni ger mig en chans att göra det själv.

Jag känner att jag helt plöstligt har hamnat i en hemsk situation som jag befann mig i förut, som att jag var så trött på allt och att ingenting hände att det bara var samma rutiner varje dag och nu är jag trött på att det alltid blir nya komplikationer på jobbet som att jag får ta mer ansvar över det än cheferna och att jag aldrig vet när jag kommer att sluta för att jag får jobba övertid varje dag. Jag måste härifrån. Precis som då. Men nu har jag inte så många arbetspass kvar, tack tack och så försvinner jag iväg för att totalt komma att förändras för jag måste se till att göra det nu. Åtta arbetspass kvar. Jag har aldrig försökt mig på.
Händer det på ett urartat sätt så vet ni inte alls vart jag är men jag kommer tillbaka. Vänta bara öh.

13.7.11

Tala om för det (hjärtat) att oron för att lida är värre än själva lidandet.

och när alla dagar blir likadana
beror det på
att man har slutat att se
de goda saker
som händer i ens liv
varje gång
solen
går
över
himlen.

MEN

tillsammans med flickan
med det stora svarta håret
skulle dagarna
aldrig bli varandra lika.

och när du vill
någonting
verkar hela
universum
för att du
ska få din önskan
uppfylld.

26.6.11

Du är nån annan nu, i och för sig.

Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
snälla, ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut
är det nu, nu som det tar slut
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
det var han som ville kyssa mig

Du tar bort min hand ifrån din arm
och flyttar bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du ber mig att gå hem
letar efter nåt  att säga som kan ändra allt
nåt mer än det jag redan sagt
Jag vet hur du ser ut i inga kläder
Kan det va därför du blev obekväm när
Visst, du kan klippa dig skaffa en annan tjej

Visst, du kan skratta och låtsas som ingenting
Men jag vet allt om dig för du har varit min
Du är nån annan nu i och för sig

18.5.11

Happiness.

Njuter av musiken i mina nya hörlurar som är helt otroliga. Syket får bli hedrade att spelas genom dem. Och jag är så glad på något sätt, jag är härligt positiv och väntar på att allt ska vara över och ta STUDENTEN. ...... AAAaaaaAAAaaaaaAAAaaaaAAAaaaAAAaaah!
Åh, det känns så sinnessjukt blandat av alla känslor som finns.
Jag ska inte prata om vad jag ska göra  klart innan, för det förstör bara! Det är bara en och en halv sak kvar. Sch.
Klockan blir mycket, jag har en ny hårtork, den kan jag använda i morgon. Men jag tycker mitt hår blir finast när jag inte fönar det. Men ibland behövs det med. Och jag älskar att mitt hår ser längre ut på foton än vad det gör när jag tittar mig i spegeln, det är en underbar känsla.
Nu ska jag starta något nytt, mer anonymt. Vilket som.

15.5.11

Long time no see, I believe

a wave of selfawareness
insecurity follows, now i'm lost
tired is the only word i now know
beginning to feel a sense of doubt
like i always do, before you change your style
always imaginairy friends
i could no longer wait for those selfdestructive games
guess it's just what to expect
now that silence is just common sense


and i know nothing could break my soul
although it feels like i'm doing my best
to change life and in the same time
life inside
stupid lies
it's like fire somewhere in my mind
i hope i won't find what's there
it would break the plot of what i always try
yes, you nevermind


it takes time to learn how to stand beside
you trust life when it becomes to feel
you damn your needs when there are no chances
heart hurts and burns much worse
what to trust when people die
changes are not meant to like
until it's obvious that you never tried
prepared for the next time...

14.5.11

What a waste I could have been your friend

Nu ska jag spela lite Belle and Sebastian för att bli gladare och så ska jag plugga klart för nu är det ingen tid kvar att fundera eller tveka fkb liksom och lite egen terapi i form av en inre monolog här med lunch riktig lunch i magen behöver jag innan vi startar eller fortsätter kan vi inte äta middag nu blir det så att jag tar med mig mat i stället jagsaknardigredan och jag försöker och jag ska göra mat och jag längtar efter att städa med det är ett extremt exempel på att man måste plugga och jag hatar nej jag vill inte ha med det ordet i min inre monolog som känns lite medveten just nu men det är för att datorn segar ibland när jag skriver och ibland skriver jag fel då ärdet bara mitt fel pling och så är det klart ätet och vad man nu kan tänka sig nu är det ingen tid att vänta längre så nu

13.5.11

Mais les yeux sont aveugles. Il faut chercher avec le cœur.

20081227102926

Il y avait une autre fois, un autre temps, je veux dire. Et bien que je soit la même, rien ressemble ce temps. Et je crois bien que j'avais le vrai âge. Paris me manque. Il me manque de parler francais avec quelqu'un qui me comprend, qui est une francaise. J'ai très envie d'aller en France, j'éspère bien que Gabrielle et moi pourrons en aller le printemps prochain. Je veux parler francais courrament, sans doute. Cela n'a pas d'importnace si on va en Provence ou à Nice, je pense que les deux sont très très belles, comme lieus.


La plus belle chose ce soir c'était toi et moi lorsque nous nous sommes embrassés, et tu m'as dit que je te manquera. Et puis, j'ai dit que tu m'a manqueras aussi.
Tu me manqueras.


Bisous.

8.5.11

Aouch.

På radion sjunger nån nu om hur mycket hon vill ha din kärlek
Stan är dubbelt så stor nu men lika ihålig
Och alla har kriser korsar avenyn på rullskridskor
Hobosneakers åt helvete med Dr Martens

Jag hittar saker men inte alltid, ibland finns det inget, ibland finns för mycket.Och världen spelar ingen roll, det är livet som gör. Hunger som dör och föds, vad har jag för egna begränsningar? Jag fryser. Så säg inget sådant till mig, det blir så otroligt svårt. Så otroligt sjukt fruktansvärt svårt.
Attenberg på bio ikväll, gratis. Jag har lyckats med mycket gratis på senare tid. Buss och öl. Toppen. Jag vill hem till Uppsala och hålla om dig. Just nu känner jag för att sova ett litet tag, jag är trött. Sedan skulle jag kunna fortsätta med att läsa Wittgenstein.
Nu är jag mentalt instabil, och jag måste nästan bort härifrån. Det här var inte så bra. Det blir bara konstigt och fysiskt. Och jag vill skriva mer, men jag är så trött. Vad är det här egentligen? Brev till mig själv? Någonstans?
Vad som betytt något blir ingenting på en minut.
Det finns en ny Raskolnikov nu bakom varje hörn någon som du.
Nu måste jag gå och lägga mig för ett tag, sova bort och sedan prata om det här med Julia. På ett annorlunda sätt. Men i höst kommer jag tillbaks.

27.4.11

Vad som betytt något blir ingenting på en minut. För jag vet vilken dy hon varit i.

Vill inte att jag åker, men jag då. Det är jag, ingen annan.
Vill äta och göra mig i ordning så som jag alltid gör, och känna mig fri, eller, kanske gå till Studentkåren och sedan känna mig sådär för ett tag, och ta konsekvenserna sedan.
Och du får vila ut, men jag tror det blir skönt.
Det finns en ny Raskolnikov nu, bakom varje hörn
någon som du.

Men det som speciellt uttrycker sig för min vilja är det som kommer inifrån, något som inte förändras, det, just tanken, att jag vill vara dig nära, ta hand om dig, ge dig all energi. Så att du förstår vem du är. Och älskar det. Enda tanken jag har om detta, det är vad att älska någon är.

Och jag hade förstås tänkt mer än vad jag har gjort idag, alltså utfört i handlingar, i konkreta exempel. Goda exempel är något jag strävar efter. Men kanske bara tänker. Det är snart så vi är. Håll din arm runt mig när vi går, det är så skönt.

Jag hatar att gå upp på morgonen till skolan när allt bara blir som ett utdraget hejdå. Och inte mycket någonsin blir sagt. Vem vet hur länge vi har varandra. Och så kommer jag oklar till skolan som att det inte är på riktigt. Som att jag aldrig har vaknat, inga rutiner, ingen riktig frukost, ingenting. Allt bara försvinner, rinner ut, som att det förloras för en dag, men så går det runt, dag efter dag. Och nu sitter jag här igen, och hoppas på att allt löser sig till slut. Det är vad jag gör. Det är såhär mitt liv ser ut fem veckor innan studenten. Och det är väl någonstans bra. Någonstans är det kanske inte så att allt skulle hända just nu. Någonstans är det underbart.

För jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än.

-tack.

26.4.11

Världens bästa, du gråter.

What a waste I could have been your lover
What a waste I could have been your friend
Perfect love is like a blossom that fades so quick
When it's blowing up a storm in May

Travel south until your skin turns warmer
Travel south until your skin turns brown
Put a language in your head and get on a train
And then come back to the one you love

Yeah, you're great, you're just part
of this lifetime of dreaming
That extends to the heart
of this long summer feeling

What a waste I could have been your lover
What a waste I could have been your friend

That's the way boys are

I just wanna see you smile
Come on we gotta keep on dreaming
Come on and dream, baby, dream
Come on and open up your heart
Come on we've got to keep on dreaming
Dream, baby, dream.

19.4.11

Det löser sig själv, jag förstorar det nog.

Åh, vad tråkigt det känns, flera dagar. Och ett sådant abrupt hejdå, som att vi lika gärna skulle ses om några timmar, men nu är det inte så.
Måste gå och göra något. Plugga klart vad som än kan pluggas. Daaaamn. Det är en hel månad sedan, varför var det redan annorlunda.
Jag undrar om jag ska på passet idag eller inte.....
Jag kan bli så osäker på dumma saker, men jag vet aldrig vad som är dumt och inte. Dumt att sitta här och beklaga sig i alla fall.
Wakey Wakey
Brukar du inte förstöra genom att förstora och sånt är bara för störda
Den här dagen har inte varit så bra. Blev sur i natt. Sov lite. Ungdomshälsan kände jag att jag dömde mig själv. Dåligt hår. Osocialt. Trött. Och just det, hur hungrig som helst, och blev mer trött då och lågt blodsocker, som att jag inte orkade. Och i morgon åker jag till stugan och vill inte åka ifrån. Men kanske tur att du åker.
Nej, det enda som skulle göra mig piggare och kanske gladare vore att gå och träna på det där passet. Jag gör nog det, måste ändå bestämma mig nu. Om 45 minuter ska jag stå där omklädd.
Gimme Indie
Något bra, spellista.
Ja, sedan pluggar jag hela jävla kvällen. Puss.

17.4.11

We're going.

falling down on my knees
without saying a single word
I'll tell you how it feels
you protect me when commercials are selling me
try not to speak with words
it's not how it works
it's what it sounds like
you and I are believers in a dreaming world
with trees I've dreamed of I'm an excentric girl
persons who analyze me are wrong
we don't understand them anyway
but I'm not childlish like that
sometimes I'm the one who is wrong, you know
and I've realized that everything smells the same
nothing is unfamiliar
but perhaps we're not
if you do, I see flowers on trees dancing
it's not that I'm weird, for sure
because I am never weird
I just want nothing
and beyond that everything is clear
to me
you and I are grass straws then
and damned
don't close your eyes
they are the most beautiful things in the world
for you as well as for me
try now to speak
now it comes easy
with nothing but feelings at all
and we're going
any way.


15.4.11

Vad säger du?

kofta till skolan, påsk med kpk, trappan med solglasögon, glass på lunch, klassråd på gräsmattan, cykel hem, tupplur med ida på magen, balkongmöbler på väg ut, vill ha picnic i  morgonsol, vad säger du, det är ju ändå vår?



14.4.11

Solmorgon.

Var ute och sprang i morse klockan 7, det var fint ute. Nu med. Kändes konstigt att känna den där 3-gradiga kylan, men uppfriskande. Och jag tänker inte skryta med att jag var ute och sprang då jag är helt värdelös på det, men jag gjorde ett gott försök i alla fall.
Var så orolig för mina ögon i går. Först på morgonen gjorde de så himla ont, men tog ändå inte ut linserna. Sedan var mina ögon röda. Och det kändes som att det bara rann. Tog ut linserna när jag kom hem vid fem-tiden. Men de sved och gjorde ont, som att när man böjde sig fram och tyngden kom vid huvudet så gjorde det ont i ögonen. Och jag blev så rädd att något verkligen hade hänt med dem, de var så sjukt röda i går kväll. Men det ser bättre ut nu och det svider inte. Men ska inte ha i linserna på ett tag, får gå med glasögon, eller utan. Helst utan, gillar inte glasögon. Men måste se.
They let Lisa go blind.
Tittade på Amelie i går innan jag somnade, eller somnade medan den gick på. Då var det inte så läskigt att vakna när jag vaknade upp till den igen. Men stängde av. Längtar till sommaren och hoppas att du fortfarande är med mig.
Teresias pappa ska framföra en eget skriven monolog idag för klassen. Det ska bli riktigt intressant att se. Ovanligt kanske, till och med.
Dags att duscha.

She lay in bed all night watching the colours change
She lay in bed all night watching the morning change
She lay in bed all night watching the morning change into green and gold

10.4.11

Tiger Mountain Peasant Song.

Jag påminns om vintras. Mmm, det var inte så dåligt ändå. Det gick fort. Jag vet inte riktigt vart jag är nu. Mycket har stört början. Stress och osäkerhet och lathet. Fast det var ju värre att inte veta förut. Jag vet förresten inte nu heller, men jag tror att det är bra ändå. Jag har väl bara en kronisk osäkerhet. Svårt.
Jag är trött, vi behöver. Ensamt att sova.
Kvällsläsning. Jag längtar efter att lägga mig ned i min säng.
Jag ska försöka starta en nyttig period. I morgon ska vi springa igen, vi blir nog bättre. Ska inte lägga mina pengar på så mycket skräp, eller det känns i och för sig som att de tar slut mest för att jag är ute. Men också dyra frukostar eller luncher på caféer. I morgon börjar vi se den andra säsongen av Dexter, jag kan knappt vänta. Undrar när den senaste säsongen kommer till Sverige, känns som att jag såg trailer till Dexter hela tiden på sexan förut, och förstod inte alls, trodde det var dåligt. Men det är så sjukt bra. Nu ser jag aldrig någon trailer. Men senaste säsongen av How I Met Your Mother är här.
Hjälp vad snabbt batterierna på datorn tar slut, eller är det bara jag.
För en gångs skull ska jag inte citera någonting. Mina ben.
Gör för lite. Gör det nu. Vänta bara. Nej, vänta inte, Erika. Du ska inte vänta längre, det finns ingen tid att vänta. Du ska aldrig mer vänta. Gör det bara. Okej? Ja, nu, gör det nu. Det här är ju bara självdestruktivt beteende, att vänta på att göra klart det man måste. Ja, du mår ju bara dåligt av det? Så gör det nu, direkt, Erika. Vänta inte... Snälla... Vänta inte...
Godnatt.

6.4.11

Väntan, alltid denna väntan, från vitt till grått till svart. Detta år var svart. Men nu!

Är jättetrött i kväll, tittar på Sveriges Mästerkock för första gången, de pratar så om det. Ska skriva klart min filosofi-text sedan, om falsifíkationism vs. religioner. Jag vet hur det låter... Och hur det ser ut...
Det har känts som en dag av väntan. Bara.
Yes, nu har jag äntligen bearbetat mitt lock för öronen, även om det inte är riktigt fixat än. Men det är på väg. Du är på väg. Jag är på väg jag med.

Always been trying to get reached all the time but I'm not
into this thing with the hugging in mingeling spots
Always been scared to be rude or show bad attitude
Trying to be kind for my own peace of mind – is that good?

What can I do to let you in?
I've been living in doubt at least for a year
How can I show I want you here?
I have never been good at keeping people near
Keeping people near

Let's do something out of the ordinary
Let's do it good and do it now
Doors are open for us to storm them all
Without a care of what's inside
I'm gonna meet you out tonight


Ja, men nu är det så. Nu håller en brytning på att ske. Paradigmskifte, typ.
I've been living in doubt at least for a year, men nu är det annorlunda.
Jag vill träffa Jessica och Amanda, kan inte ni ses snart.
Jag är inte bra själv, borde planera mer. Det är inte så svårt. Jag vet.
Typiskt, varför fungerar det inte att gå in på nationsguiden helt plöstligt. Tänk om jag kunde sitta och ordbajsa på det här sättet i uppsatsen i stället, det hade ju varit fint. Fast det har jag ju redan gjort.
Yes, nu fungerar det igen. Jag vill på HBTQ & Hetero-klubb på Kalmars på lördag, vi går dit.
För kärlek.

2.4.11

the Stars of Track and Field, you are. Stars of Track and Field are Beautiful People.

I know a trick
Forget that you are sick
Write about love, it could be in any form
Hand it to me in the morning


Men jag vill inte ha mulet idag. Jag vet inte vad jag vill. Ned.
Jag minns knappt ens vad jag skrev, allt bara försvann, det suddades ut, och jag vet inte vad det var som jag gjorde.
Jag måste svara på instuderingsfrågorna till filosofin, ja. Skriva uppsatser. Måste ned på stan för att köpa present. Åh.
I morgon ska jag tidigare till Stockholm för att umgås, det tror jag på. Men vad svarar man på den frågan egentligen? Ja, var är vi någonstans? Önskar att jag inte var sjuk och förkyld, det gör det jobbigt. Avgränsar, precis. 59 dagar kvar till studenten, håller vi kvar då.
Min blomma i fönstret lever igen, men jag hoppas att den snart blir större. Mina knappar i datorns spegelbild såg ut som flera pärlörhängen. Åh. Jag fick känslan av ettan då jag läste The Girl with the Pearl Earring på engelskan. Det var något helt annat. Längtar tills att jag kommer upp till stugan igen, då kan jag träffa Anna-Karin och prata om kärlek.
Jag måste göra någonting. Duscha, gör mig fräsch, borsta tänderna, bara göra mig fräsch så att jag känner mig pigg. Ta en alvedon, vad som helst. Ju.
Vi har inte tid. Jag är ledsen. Jag ville följa med dig till Stockholm i kväll på den där klubben, men jag får ta igen mig i kväll i stället hemma hos Hanna och sedan när jag kommer hem i kväll kanske jag hinner och orkar plugga lite mer och sedan i morgon på förmiddagen och sedan ännu mer i morgon förmiddag. Sedan någon gång åker jag till Stockholm mitt på dagen och då, så.
Seeing other people.
Jag vill ha soool. Kanske till och med värme.
Fixat intervju till på onsdag på Ramund så jag hoppas att det går bra, för jag älskar att hjälpa människor och att umgås med människor.
Men nu pratar vi om stress igen, och då är det lika bra att sätta igång. Det är det enda som hjälper. Ju.

31.3.11

TsunamiPhone.

Första natten som jag sov själv på över en vecka. Och jag hade börat bli förkyld och fy vad det märktes i natt, som att knappt andas. Idag har jag matteprov. I kväll ska jag känna mig fri. Vi borde fira.
I går hittade jag flera kurser att söka till hösten. I Lund var det Socialantropologi, Idé-och Lärdomshistoria och Historia. I Uppsala var det Kulturantropologi, Freds- och Konfliktkunskap A eller A1, Litteraturvetenskap och säkert Idé- och Lärdomshistoria där med. Det där med antropologi låter som något, det. Studera människans världsbild och hur de förhåller sig till allt. Både på små öar och i storstäder.
Typiskt mig att ha p3 och spotify på samtidigt. Saknar doften att vakna till på morgonen idag. Vill inte bli sjuk och inte i helgen. Stockholm på lördag och kvällen, någon klubb och klubbspelning.
Och nationsleg är fixat till 12 juni, JA. Är så glad att jag lyckades fixa det. Det är ju på en söndag, så då får jag till och med sista helgen. Ja, nu vet jag varför jag skulle kunna gå en sommarkurs (fastän det är alldeles för sent att söka nu). Men på sommaren kan man vara ute och njuta istället. Det tycker jag.

Hush darling, don't you cry
Hush darling, don't you cry
'Cause they're never gonna reach you
Never gonna reach you

Vi ska heta Tsunamiphone. Vi kan göra ett verb av det också. Tsunamiphoney.

29.3.11

Every time I lose my time.

11.30 och börjar om 40 minuter. Jag hade tänkt en massa, men det är svårt att lämna någon. Men jag måste klara matteprovet på torsdag. Förstår inte varför jag läser matte... Man läser inte ens matte.
Ida ser sur ut.
Jag önskar att jag slipper gå själv på Belle and Sebastian på söndag, även om det självklart blir underbart ändå. Jag har verkligen lyssnat på deras senaste skiva också. Vi ska gå på skivmässa på Norrlands på lördag. Vad har jag till nästa vecka? Ingenting särskilt tror jag? Bra? Ja, då kan jag ta igen en sådant som gnager i min mage.
Sleep the clock around.
Vad väntar jag på nu? När jag kommer hem ska jag räkna mer. Och sedan gå på mitt favoritpass. Sedan duscha, äta middag snabbt, gå tillbaka till skolan någon gång efter 18.00 för att gå på extramatten. Jag blir galen om jag inte klarar provet. Sedan slutar det 20.00 och då får jag äntligen bli glad igen. Jag är så glad igen. Även om allt annat runt omkring är ett helvete. Men det löser sig, det löser sig alltid. Bara man verkligen vill.
You're just a storyteller, you're not trying to escape responsibility
If we believe you then you're successfull but you don't make claims of verity.

25.3.11

As time you won't ever go slow.

Sitter i köket och undrar när min date för kvällen kommer hit. Haha, vad härligt det känns att säga så.
Sometimes I feel like throwing my hands up in the air, I know I can count on you.
Sedan Öst-Göta i kväll, det blir premiär och det gör att jag känner pepp.
Oj, vad jag inser att jag älskar Let Go med JJ. Vi ska till Kalmar och se dem i morgon.

All I've left is my soul
Fall left me with this winter so cold
Take me away like an overdose on heroin
Baby, we were born for fun
or maybe to sleep in the sun
A place where new waves come in
A place you'll be here
Let go
Let the wind blow
back your head tonight
Let's go
Let your friend know
that you're here on a beach by my side
Called me today on the phone
The sun guided me home
I'll never be alone again
'cause I've got a friend
Let go
Let your skin show
that you've been in the sun today
Let's go
Let your mind blow
all your sorrows away

Insåg inte förrän nu hur bra den passade in på mig. Det var väl därför det kändes så starkt.
Lyssna och känn hur det känns för er. JJ – Let Go.
Som i lördags, ja.
Jag tänker lite på Jens Lekman när jag ser och hör. Det skulle ni med.
Snart här. Du är snart där.
You put your arms around me.

23.3.11

Maybe I'm just crazy. Crazy for you, baby.

Underbara dagar vid vatten. Åh, jag förstår inte varför, inte du heller.
Nu känner jag även att mitt inre analysarbete börjar dra igång, och särskilt när jag är själv, ifrån det.
Nu är jag här, fast två gånger per dag och hela dagen i morgon hoppas jag. Det är ingen fara. Fika, middag, umgänge, dans. Promenader på stan.
The world is lazy, but you and me we're just crazy. So when I'm with you I have fun.
Ever since I was a little girl, my mama always told me there'd be boys like you. So when I'm with you I have fun.
I hate sleeping alone, I hate sleeping alone.
Jag kan inte sitta såhär nu längre, med ingenting, det är för slarvigt och slappt, nu går det inte längre. Då blir det inte ens roligt sedan, då kan jag inte slappna av, nej.
Believers in a dreaming world.

18.3.11

Jag vet inte vad jag är.

Lånade Stolthet och Fördom och Förnuft och Känsla på skolan idag, jag tänkte att jag borde och vill läsa. Jag hade min pms-dag i dag i stället, och jag som trodde att det var i går.
(Och jag vill inte verka obstinat men jag hatar att älska den här fucking stan.)
(Och jag vill inte verka obstinat men jag älskar att hata den här fucking stan.)
Men i går var fin. Inte dagen speciellt, eller jag tror att religionsprovet gick bra. Svenskan inte något. Bråttom överallt. Sen tre gånger efter varandra. Men det var så fint och bra.
Common people like you.
I går tänkte jag: Snart kommer jag nog att tänka tillbaka på den jobbiga tiden då det fortfarande var is på cykelbanan, och tänka att det är så underbart nu när den är borta.
Men idag... Idag hoppas jag bara att den här atomvintern ska försvinna i morgon eller snart i och med att det blir plusgrader i morgon igen. Och sol. Men slask igen. Drygt. Underbart, det ska snöa hela kvällen. Jag ska till GH.
Det blir nog. Året är 2111.
I know who I wanna be.

16.3.11

Personligt, men det viktigaste är globaliseringen.

Idag gillar jag inte långsamma besvikelser, dumma människor. Jag blir så sjukt irriterad att det alltid är något som sägs helt jävla fel, säg det med rakhet och ärlighet i stället, säg inget dumt. Det är ju herregud bara onödigt.
De vet inte varför.
Varför behandla någon så.
Det var ju inte så hemskt allvarligt, men gör inte så, och hejdå forever.
Tur att det finns andra människor, varför låter ingen någonsin någon att lita på en?
Så bara för att det inte är seriöst så ska man få säga saker hur man vill? Non!

Jag vill bara göra religionprovet i morgon och så blir det bra sedan på kvällen.
Nu pratar de om Green Peace-aktivister på p3 om att de stått och demonstrerat på deras sätt utanför SKB. Jag skickade ett mejl dit, ja, från hemsidan, att de inte skulle skicka in ansökan om slutförvar. Omkring 3000 andra har också gjort som jag. Jag förstår inte hur de kan bestämma sådant för kommande generationer. Det är ju det som vi har hamnat i nu; Tidigare generationer som inte har haft kunskap om miljöförstöring, och därför sitter vi här nu och måste göra allt för att de enorma konsekvenserna ska bli mindre. Trevligt att människor lär sig.
Det vore fint om ni läste artikeln som jag länkade ovan, så att ni vet exakt vad det handlar om.

Nu religion, så att jag känner att jag förtjänar morgonkvällens belöning.

15.3.11

Ett hundra överklasspoeter kan inte ge mig någonting.

In my heart a flower dies slow, tears fall in the kitchen sink, oh. Don't speak, I can hear you.
Nu vet jag att det inte är så, det är ingen fara mer.
Det är klart att jag kanske ångrar lite av vad jag sa, men det spelar ingen roll. Det är bara en försvarsmekanism, jag tror man förstår. Nej, inget allvarligt.
I don't want us to be lonely.
Men ändå, one too far.. One too far.
Det har ändå börjat bli lite kallare, men solen skiner igenom. They will see us waving from such great heights. "Come down now", they'll say. But everything looks perfect from far away. "Come down now." But we'll stay.
Mmmm det är helt perfekt det mesta nu. Kunde i och för sig sköta skolan bättre, inte fastna, men det är svårt när annat känns så mycket bättre. Jag tar ut lov utan att få. Förlorar jag det där, som egentligen kan kallas meningslöst, så förlorar jag allt.
Idag ska jag njuta av solen, ha en bra historialektion, njuta lite mer, läsa religion, njuta igen, gå på Mats pass (!), läsa mer religion, just det sedan i kväll Desperate Housewives med Saraaaa. Ouiiiiii..!
Älskar mina perioder då jag träffar Sara mycket. Det är fint.
Borde sätta på ännu ett plåster på knäet. Det gör inte ont.
Vet inte varför jag har träningsvärk i triceps, men det har jag. Kanske tog i för mycket.
I Are Droid – With Lowered Arms
Syket – Grillstugan
The Fine Arts Showcase – You Knew I Was Trouble From The Start (Featuring Theoretical Girl)
Friska Viljor – If I Die Now
Television Personalities – She's My Yoko
Anton Kristiansson – Atomvinter
Anton Kristiansson – Lilla London
Nu förstår jag vad de menade med Broder Daniel.

14.3.11

Men jag tar allting på lek även en hemlighet. Ta mig till kärlek, ta mig till dans.

Lyssnar till Filosofiska Rummet om lek. "Vuxen är inte att leka på det där fysiska sättet."
Spänningen mellan att släppa kontrollen och ta kontrollen. Kontrollens betydelse i leken...
Det handlar om ett sätt att skapa världar.
Vi kanske har som lekar i världen, det är saker vi hittar på, vi har regler, den som ger sig in i leken får leken tåla. Den som ger sig in i livet får livet tåla. Skillnaden är att i livet har vi inget val. Men om vi en gång har fötts, och sedan inte vill vara med, ser inte folk på en som att man är väldigt utanför då? Samma sak som att om man väljer att inte vara med i en lek? "Varför inte då?" Och när/hur/varför blir livet så allvarligt? Varför ser vi det som så onormalt att ta livet som en lek? Betyder det mindre bara för att vi tar det som en lek? Kan det inte betyda mer? Kan det inte få mer betydelse? Ett liv?
Varför delar vi inte med oss av våra lekar, som vi drömmer om under dagarna? Dagdrömmar? Alla gör ju det. Varför erkänner ingen? Alla kanske inte är medvetna? Och vad är i denna situation normalt och onormalt? För egentligen blir något normalt då vi vet att andra gör det också, och det är så jag menar. Då borde våra dagliga lekar vara helt normala.
Normiga, snarare.
Äntligen har jag kommit på vad jag ska prata om på min filosofipresentation. Eller jag tror att jag ska prata om detta på något sätt. Ska försöka komma på den mest intresseväckande diskussionsfrågan.
Nu pratar de om sexliv, om att det blir rätt osexigt om det är kontrollerat. Är det de enda situationerna då man är ursäktad för sina fantasier? Sina drömmar, sina lekar?
Men den frågan tänker jag nog inte ta upp i klassrummet om två veckor.

12.3.11

Dom där jag kommer ifrån.

Det känns bara som ett tag sedan, så jag väljer bara nu. Och det har allt känts okej, för jag vet vad jag ska göra i morgon. Jag vet att jag ser fram emot allt i morgon. Jag hoppas att jag ser rätt. Vi drömmer om något i alla fall.
Jag har skjutit på mitt pluggande, så det började i kväll kl. 21.00-ish. Jag har inte sett en sekund på Melodifestivalen, vet inte ens varför jag nämner det. Vill väl vara en tönt och försäkra det.
Jag har suttit framför min dator och lyssnat till och tittat på intervjun med Håkan Hellström på svt gomorron, som sändes för ett tag sedan. Jag missade det då. Det var bra. Jag kan ibland titta på honom och fundera och fundera: Vem vore jag utan honom? Han är så mycket av mig, så mycket av min bakgrund, min chans att växa och upp. Han är så onormalt onormal, det finns ingen jag har träffat. Men jag känner honom inte, jag ska inte låta som en groupie. Nej. Men det är något, något magiskt över honom. Vem annars skriver sådant? Vem?
Så ärlig, så ödmjuk. Så.
Längtar tills att min affisch sitter någonstans i säkerhet, där den inte går sönder eller förstörs. Jag låg i sängen i eftermiddags och pratade med min syster i telefon. Och jag tittade upp i taket och tänkte att det vore fint att ha affischen där uppe. Så att man kan ligga i sängen och titta upp. Och tänka på vad man vill, som kanske rör hans musik, som kanske rör något annat. Men kanske någonting där i alla fall.
April come she will.
Fina syster, jag älskar vårt liv. Det känns som att jag ser dig ibland på gatorna nere i Lund. Inne i mig själv, så föreställer jag mig. Så som jag kanske föreställer mig allt annat. För hur ska du och jag veta, Julia. Men du finns hos mig varje dag, vi pratar varje dag på något sätt i alla fall. Det var inte ens så när du var hemma. Minns du våra dagar. Jag minns saker som i perioder. Sagan om Ringen-perioden. Jag hatar att gå Natur-perioden. Dans-perioden. Sommar-perioden. Vinter-perioden. Fyrisån-perioden. Hälsingland-perioden. Lund-perioden. London-perioden. Musik-perioden. Kärleks-perioden. Natt-perioden. Cykel-perioden. Vänskaps-perioden.
Och vet du varför jag minns allt i perioder? Jo, för att du och jag associerar så mycket, särskilt jag. Där ser du.
Jag längtar efter att vi ses igen så att jag kan hålla om dig när vi sover.

7.3.11

Utan att veta vart de är på väg.

Min själ återfinns bland somrar vid blomstrande sjöar och strömmar. I klänningar, i barbent, ja, och med ett metspö i handen. Men inte bara så, i bekväma byxor med tröjan nedstoppad i. I sakta insomnande av solen och dess värme dess strålar som riktas mot mig. Min själ. Någonstans nära min älskade, jag önskar att jag andades luften, att den fanns kvar. Och vi andas samma luft i samma verklighet eller dröm, det spelar ingen roll för det är bara begrepp. Det är inte vad som består.
Skrämmande är tanken att det hela kan dö när livet som levdes upphör att existera för längre än bara en period. Jag saknar att läsa böcker, som jag saknar känslan när jag läste Jane Eyre. Det var vår och jag minns de dagarna. Även om de bara är till för försoning och belöning. Jag saknar kärlekens dagar. De där oförglömliga, jag önskar att vi inte varit så ombytliga. Att tiden inte varit så ombytlig. Som att allting dog för att det blev andra tider. Glömdes bort, som att det inte tillhörde där vi sedan befann oss. Som om det inte betydde något längre.
Men idag betyder det allt. Det har en speciell plats i min själ.
Jag önskar jag visste vad som händer i ditt liv. Jag saknar mycket. Allting blev så konstigt efter all uppståndelse, vilket dåligt ord för det.
Jag undrar om vi någonsin ses igen, om du skulle undvika mig om vi sågs, vart du befinner dig i dig själv.
Jag visste inte att jag skulle skriva om det här. Men de bästa stunderna tillsammans, det är nog dem jag letar efter trots allt. Och jag vet det.
Men mycket mer därtill.

6.3.11

Regnmoln brukade jaga mig, och nu jagar jag morgonen längs avenyer.


I kväll och jag hoppas på känslor i översvall. Hoppas min röst inte är död i morgon, jag har redan ont i halsen. Jag vill inte vara förkyld, jag känner mig jätteskabbig idag. Lock för öronen. Det kanske hjälper.
Vi behöver en våg av överdrifter, så länge som vissa av dem är goda.
Ge mig en kyss innan du går, att bygga en dröm på. En kyss innan du går, en kyss att bygga en dröm på.
Egentligen är du inte kär i mig, och egentligen är det okej med mig. För jag blir aldrig kär i nån, sånt där är slöseri med tid.
Jag är förväntansfull, nyfiken, på vad han spelar för låtar i kväll. Glad att jag lyssnat igenom allt. Inget som inte skulle kännas igen.
Jag försöker i alla fall att inte bråka, men det är ditt första val. Innan allt tar slut.

2.3.11

guided by your heart.

jag ska bara, sedan lovar jag. att inte ljuga för mig själv.
så mycket som jag tänker, ibland tror jag aldrig att jag kommer att räddas. men så löser det sig. så resulterar allting i något gott. även om det aldrig är så man någonsin sett det tidigare.
men det är värdelöst att eskapismen leder mig hit, här kan jag skriva tills jag är nöjd. tills att allt är tillräckligt. men kommer det till arbeten, projekt, varför är det så svårt? det är bara andra ämnen, det ska väl inte vara något alls. klockan är mycket, men inte mer än så.
varför är hjärnan såhär? varför lär jag aldrig av mig själv?
jag är rädd att min s.k. ensamma känsla och rop på hjälp ska leda mig till något gott men med andra komplikationer. jag vill att någon förstår och tycker om det jag skriver om. men sluta, erika, du har inte tid, du har inte den energin till det här egentligen, det är kul att lära sig något nytt, du kommer älska dig för det, så släpp det här med en gång, erika, fly bort från eskapism till verklighet, till frihet.
skaka inte på hästsvansen så där, det bådar inte gott. det är då du håller på att bli galen.
haha, jag älskar roliga statusuppdateringar på facebook. särskilt mina egna.
ibland gör dem folks dagar. och det är så mycket ännu bättre.
nu jävlar känner jag att jag är redo!

1.3.11

Something's lost and nothing's gained.

stod mitt i gatan och min halsduk fladdra i vinden
mitt i natten med ditt läppstift kladdat på kinden
känns mest som att jag komplicerade allt som jag ville
men det var allvaren som känsla som aldrig försvinner
för vissa människor fastnar ända in i blodet
på bara några sekunder fastän man inte tror det
dricker, bedövad, det är svårt att vara ärlig
så alla förnekelserna hopas till en järnridå
vin över skjortan såg ut som att jag blivit skjuten
hjärtat i bröstet, kändes som nån rivit ut det
stegen i natten ledde aldrig någon annanstans
och jag som bara leta efter någonting som aldrig fanns

har släppt för mycket av mig själv på dessa råa gator
uppsala har så mycket att stå till svars för
och jag har trott att jag var alldeles för trasig och fördärvad för att räddas
men vågar du så får du varje skärva av mitt hjärta

det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt

solen steg och jag vakna i det röda ljuset
himlen flamma genom fönstret på det döda huset
kolla på telefonen och du hade aldrig ringt mig
världen brann upp på så många sätt den där kalla vintern
jag hade lovat mig själv att aldrig mer ge bort min insida till någon igen
omsluten av så många svarta moln, så många svarta moln
utan nåt mål som nära på slutar i katastrof
ju mer jag trott på kärlek, ju mer har den förvridits
ju mer jag hatat den, ju starkare har känslan blivit
det är svårt att älska, det är svårare att inte
så nu står jag här och brinner under lågorna på himlen

det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt

28.2.11

Jag har ledsnat på att vänta. Ärligt talat, jag är trött.

J'ai revu la pâleur de son teint, ses yeux agrandis par la maigreur, la couleur de ses cheveux, son écharpe rose, sous l'empilement de ses trois blousons j'ai imaginé un secret, un secret planté dans son coeur comme une épine, un secret qu'elle n'avait jamais dit à personne. J'ai eu envie d'être près d'elle. Avec elle. Dans mon lit j'ai regretté de ne pas lui avoir demandé son âge, ca me tracassait.
Elle avait l'air si jeune.

bye bye.

känslomässigt helvete, jag vet inte vad som får mig att bry mig. jag kanske börjar bli sjuk.
för vem skulle bry sig om våra hjärtan blir förstörda. ont i huvudet. jag vill veta vart kärlek finns.
och allt roligt börjar och slutar med att vi är nere och ute igen, men vad behöver vi egentligen?
jag vill ha någon att gå bredvid.
ont i magen.
på fredag kanske jag kan få biljetter till dansen, so I can shake you. jag ska inte tvinga dig.
jag är rädd att det handlar om a bout de souffle.
för jag vet att den här natten kommer döda mig. om jag inte får vara med dig.
det finns ingen poäng i att vara fri längre.
oj, nu hände plötsligt något annat inom mig, nu förändrades sinnesstämningen. det blev inte lika allvarligt längre, jag öppnade mitt dokument och det försvann.
hennes mobil är ljudlös, mitt hjärta känns ljudlöst.
I never really cry, I always lie.

27.2.11

you've got your love online, you think you're doing fine, but you're just plugged into the wall.

jag med, amanda.
fast inte helt, nej. men även om livet är förjävligt ibland, så kan vi ju lära nånting viktigt av varann.
känner som bakis hela tiden, vet inte vad jag ska göra, vet inte vad jag gör, ingenting alls.
konstigt, fel. ensamt, oklart.

men om du vill vara med mig. jag vet inte vad jag vill. bara vad jag vill lite grann.
och inte vad något menar. sova. inte mer, får inte. men det är vad du säger.
allt har förändrats, och ständigt går man mellan att vara glad och nästa sekund tänker man lite mer. och det är som det blir. och det vet man aldrig. precis som att ingenting är sig likt.

det var över så snabbt, för vi gjorde egentligen inte så mycket. var mycket själv, det blir som det är.
everybody's got a hold on hope. it's the last thing that's holding me.
det var längesedan jag såg scrubs. det skulle jag kunna titta på. vill ha sista april.
invitation to the last dance, then it's time to leave.
that's the price we pay.

har du inte hört det här förut. jo, det har du. vi vet, jag mår illa. borde inte ha gjort något.
sova.
jag känner mig så ensam. jag säger det rakt ut, jag bryr mig inte om vart eller för vilka. jag orkar bara inte hålla det inne.
äckligt.

inte så att man blir död, men något annat. man behöver något mer.
har det inte slagit dig någon gång. jo, det har det.
under alla förväntningar. jag vill inte, men gör det ändå.
let's quit.

26.2.11

It's a whole lot better when there's music.

a wave of selfawareness
insecurity follows, now i am lost
tired is the only word i now know
beginning to feel a sense of doubt
like i always do, before you change your style
always imaginairy friends
i could no longer wait for those selfdestructive games
guess it's just what to expect
now that silence is just common sense

and i know nothing could break my soul
although it feels like i'm doing my best
to change life and in the same time
life inside
stupid lies
it's like fire somewhere in my mind
i hope i won't find what is there
it would break the plot of what i always try
yes, you nevermind

it takes time to learn how to stand beside
you trust life when it becomes to feel
you damn your needs when there are no chances
heart hurts and burns much worse
what to trust when people die
changes are not meant to like
until it's obvious that you never tried
prepared for the next time...

24.2.11

You knew I was trouble from the start.

Det här fungerar ju inte alls. Det står still i mitt huvud och jag som ska skriva och skriva och bara skrivaskrivaskriva... Men hur ska det gå.
Man kan ju alltid pressa i sig lite mer choklad. Den är god när den är vit. Vill att den ska ta slut så att jag slutar äta. Det där som är så konstigt med mig hela tiden.
Post break-up sex, that helps you forget your ex. What can you expect from post break-up sex?
Dålig text, men härlig musik. Sådant fungerar ju faktiskt. Kan jag gömma min text i fina ord med dåligt innehåll, eller fint innehåll med dåligt språk?
Hur skulle du göra? Eller?
Nu går jag nog ut ett tag, utan att ha skrivit någonting varken här eller på uppsatsen. Åh, om tiden existerade någon gång. Men det gör den inte, tid finns inte.

23.2.11

Oh yes, I wanna know the name of the game.

I've seen you twice, in a short time
Only a week since we started
It seems to me, for every time
I'm getting more open-hearted

I was an impossible case
No one ever could reach me
But I think I can see in your face
There's a lot you can teach me
So I wanna know..

What's the name of the game?
Does it mean anything to you?
What's the name of the game?
Can you feel it the way I do?
Tell me please, 'cause I have to know
I'm a bashful child, beginning to grow

And you make me talk
And you make me feel
And you make me show
What I'm trying to conceal
If I trust in you, would you let me down?
Would you laugh at me, if I said I care for you?
Could you feel the same way too?
I wanna know..
the name of the game

Your smile, and the sound of your voice
And the way you see through me
Got a feeling, you give me no choice
But it means a lot to me
So I wanna know..

What's the name of the game?
(Your smile and the sound of your voice)
Does it mean anything to you?
(Got a feeling you give me no choice)
But it means a lot, what's the name of the game?
(Your smile and the sound of your voice)
Can you feel it the way I do?
Tell me please, 'cause I have to know
I'm a bashful child, beginning to grow

And you make me talk
And you make me feel
And you make me show
What I'm trying to conceal
If I trust in you, would you let me down?
Would you laugh at me, if I said I care for you?
Could you feel the same way too?
I wanna know..
Oh yes I wanna know..
The name of the game
(I was an impossible case)
Does it mean anything to you?
(But I think I can see in your face)
That it means a lot
What's the name of the game?
(Your smile and the sound of your voice)
Can you feel it the way I do?
(Got a feeling you give me no choice)
But it means a lot, what's the name of the game?
(I was an impossible case)
Does it mean anything to you?
(But I think I can see in your face)
That it means a lot
What's the name of the game?

21.2.11

Guilty.



Maybe I'm wrong dreaming of you,
dreaming the lonely night through.
If it's a crime then I'm guilty,
guilty of dreaming of you.

18.2.11

Öppna dina trötta ögon och släpp ut det!

I kväll skriver jag för att jag inte har någonting att säga, för att jag väntar på att Sara ska äta klart sin jävla middag som hon alltid äter såhär sent och för att jag inte orkar eller klarar av något annat, för att jag är rastlös. Det känns som att jag måste gå på toa hela tiden.
Skulle gått på Klubb Katushka på Kalmars nation i kväll, but all of my friends stood me up. Där är ett bra exempel på när det inte finns något bra att säga på svenska.
-13,7 grader.
Jag sitter med min norrländska tjocktröja. Har pratat med Julia i en evighet i kväll, det var trevligt.
Och jag är behövande av något seriöst, även fast jag vet att det inte är som det är om man pratar om andra. Jag vill se solen i mig.
Jag som förut trodde att det här aldrig skulle fungera, men nu har jag glömt det. Och det var det jag var rädd för. Jag har gjort massa dumt sedan dess. En massa bra också. Jag var ingen. Du var aprilhimlen. Som jag minns den.
Det är titeln jag vill åt.

11/100 åtminstone. Och några därtill.

1 Pride and Prejudice - Jane Austen

2 The Lord of the Rings - JRR Tolkien

3 Jane Eyre - Charlotte Bronte

4 Harry Potter series - JK Rowling

5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee

6 The Bible

7 Wuthering Heights - Emily Bronte

8 Nineteen Eighty Four - George Orwell

9 His Dark Materials - Philip Pullman

10 Great Expectations - Charles Dickens

11 Little Women - Louisa M Alcott

12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy

13 Catch 22 - Joseph Heller

14 Complete Works of Shakespeare

15 Rebecca - Daphne Du Maurier

16 The Hobbit - JRR Tolkien

17 Birdsong - Sebastian Faulk

18 Catcher in the Rye - JD Salinger

19 The Time Traveler’s Wife - Audrey Niffenegger

20 Middlemarch - George Eliot

21 Gone With The Wind - Margaret Mitchel

22 The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald

24 War and Peace - Leo Tolstoy

25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams

27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky

28 Grapes of Wrath - John Steinbeck

29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll

30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame

31 Anna Karenina - Leo Tolstoy

32 David Copperfield - Charles Dickens

33 Chronicles of Narnia - CS Lewis

34 Emma -Jane Austen

35 Persuasion - Jane Austen

36 The Lion, The Witch and the Wardrobe - CS Lewis

37 The Kite Runner - Khaled Hosseini

38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres

39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden

40 Winnie the Pooh - A.A. Milne

41 Animal Farm - George Orwell

42 The Da Vinci Code - Dan Brown

43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez -

44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving

45 The Woman in White - Wilkie Collins

46 Anne of Green Gables - LM Montgomery

47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy

48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood

49 Lord of the Flies - William Golding

50 Atonement - Ian McEwan

51 Life of Pi - Yann Martel

52 Dune - Frank Herbert

53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons

54 Sense and Sensibility - Jane Austen

55 A Suitable Boy - Vikram Seth

56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon

57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens

58 Brave New World - Aldous Huxley

59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time - Mark Haddon

60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez

61 Of Mice and Men - John Steinbeck

62 Lolita - Vladimir Nabokov

63 The Secret History - Donna Tartt

64 The Lovely Bones - Alice Sebold

65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas

66 On The Road - Jack Kerouac

67 Jude the Obscure - Thomas Hardy

68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding

69 Midnight’s Children - Salman Rushdie

70 Moby Dick - Herman Melville

71 Oliver Twist - Charles Dickens
(läraren läste den högt i alla fall)
72 Dracula - Bram Stoker

73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett

74 Notes From A Small Island - Bill Bryson

75 Ulysses - James Joyce

76 The Inferno - Dante

77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome

78 Germinal - Emile Zola

79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray

80 Possession - AS Byatt 

81 A Christmas Carol - Charles Dickens

82 Cloud Atlas - David Mitchell

83 The Color Purple - Alice Walker

84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro

85 Madame Bovary - Gustave Flaubert

86 A Fine Balance - Rohinton Mistry

87 Charlotte’s Web - E.B. White

88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom

89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle

90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton

91 Heart of Darkness - Joseph Conrad

92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery

93 The Wasp Factory - Iain Banks

94 Watership Down - Richard Adams -

95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole

96 A Town Like Alice - Nevil Shute

97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas

98 Hamlet - William Shakespeare

99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl

100 Les Miserables - Victor Hugo