jag ska bara, sedan lovar jag. att inte ljuga för mig själv.
så mycket som jag tänker, ibland tror jag aldrig att jag kommer att räddas. men så löser det sig. så resulterar allting i något gott. även om det aldrig är så man någonsin sett det tidigare.
men det är värdelöst att eskapismen leder mig hit, här kan jag skriva tills jag är nöjd. tills att allt är tillräckligt. men kommer det till arbeten, projekt, varför är det så svårt? det är bara andra ämnen, det ska väl inte vara något alls. klockan är mycket, men inte mer än så.
varför är hjärnan såhär? varför lär jag aldrig av mig själv?
jag är rädd att min s.k. ensamma känsla och rop på hjälp ska leda mig till något gott men med andra komplikationer. jag vill att någon förstår och tycker om det jag skriver om. men sluta, erika, du har inte tid, du har inte den energin till det här egentligen, det är kul att lära sig något nytt, du kommer älska dig för det, så släpp det här med en gång, erika, fly bort från eskapism till verklighet, till frihet.
skaka inte på hästsvansen så där, det bådar inte gott. det är då du håller på att bli galen.
haha, jag älskar roliga statusuppdateringar på facebook. särskilt mina egna.
ibland gör dem folks dagar. och det är så mycket ännu bättre.
nu jävlar känner jag att jag är redo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar