stod mitt i gatan och min halsduk fladdra i vinden
mitt i natten med ditt läppstift kladdat på kinden
känns mest som att jag komplicerade allt som jag ville
men det var allvaren som känsla som aldrig försvinner
för vissa människor fastnar ända in i blodet
på bara några sekunder fastän man inte tror det
dricker, bedövad, det är svårt att vara ärlig
så alla förnekelserna hopas till en järnridå
vin över skjortan såg ut som att jag blivit skjuten
hjärtat i bröstet, kändes som nån rivit ut det
stegen i natten ledde aldrig någon annanstans
och jag som bara leta efter någonting som aldrig fanns
har släppt för mycket av mig själv på dessa råa gator
uppsala har så mycket att stå till svars för
och jag har trott att jag var alldeles för trasig och fördärvad för att räddas
men vågar du så får du varje skärva av mitt hjärta
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
solen steg och jag vakna i det röda ljuset
himlen flamma genom fönstret på det döda huset
kolla på telefonen och du hade aldrig ringt mig
världen brann upp på så många sätt den där kalla vintern
jag hade lovat mig själv att aldrig mer ge bort min insida till någon igen
omsluten av så många svarta moln, så många svarta moln
utan nåt mål som nära på slutar i katastrof
ju mer jag trott på kärlek, ju mer har den förvridits
ju mer jag hatat den, ju starkare har känslan blivit
det är svårt att älska, det är svårare att inte
så nu står jag här och brinner under lågorna på himlen
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar