Jag påminns om vintras. Mmm, det var inte så dåligt ändå. Det gick fort. Jag vet inte riktigt vart jag är nu. Mycket har stört början. Stress och osäkerhet och lathet. Fast det var ju värre att inte veta förut. Jag vet förresten inte nu heller, men jag tror att det är bra ändå. Jag har väl bara en kronisk osäkerhet. Svårt.
Jag är trött, vi behöver. Ensamt att sova.
Kvällsläsning. Jag längtar efter att lägga mig ned i min säng.
Jag ska försöka starta en nyttig period. I morgon ska vi springa igen, vi blir nog bättre. Ska inte lägga mina pengar på så mycket skräp, eller det känns i och för sig som att de tar slut mest för att jag är ute. Men också dyra frukostar eller luncher på caféer. I morgon börjar vi se den andra säsongen av Dexter, jag kan knappt vänta. Undrar när den senaste säsongen kommer till Sverige, känns som att jag såg trailer till Dexter hela tiden på sexan förut, och förstod inte alls, trodde det var dåligt. Men det är så sjukt bra. Nu ser jag aldrig någon trailer. Men senaste säsongen av How I Met Your Mother är här.
Hjälp vad snabbt batterierna på datorn tar slut, eller är det bara jag.
För en gångs skull ska jag inte citera någonting. Mina ben.
Gör för lite. Gör det nu. Vänta bara. Nej, vänta inte, Erika. Du ska inte vänta längre, det finns ingen tid att vänta. Du ska aldrig mer vänta. Gör det bara. Okej? Ja, nu, gör det nu. Det här är ju bara självdestruktivt beteende, att vänta på att göra klart det man måste. Ja, du mår ju bara dåligt av det? Så gör det nu, direkt, Erika. Vänta inte... Snälla... Vänta inte...
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar