Vad som betytt något blir ingenting på en minut. För jag vet vilken dy hon varit i.

Vill inte att jag åker, men jag då. Det är jag, ingen annan.
Vill äta och göra mig i ordning så som jag alltid gör, och känna mig fri, eller, kanske gå till Studentkåren och sedan känna mig sådär för ett tag, och ta konsekvenserna sedan.
Och du får vila ut, men jag tror det blir skönt.
Det finns en ny Raskolnikov nu, bakom varje hörn
någon som du.

Men det som speciellt uttrycker sig för min vilja är det som kommer inifrån, något som inte förändras, det, just tanken, att jag vill vara dig nära, ta hand om dig, ge dig all energi. Så att du förstår vem du är. Och älskar det. Enda tanken jag har om detta, det är vad att älska någon är.

Och jag hade förstås tänkt mer än vad jag har gjort idag, alltså utfört i handlingar, i konkreta exempel. Goda exempel är något jag strävar efter. Men kanske bara tänker. Det är snart så vi är. Håll din arm runt mig när vi går, det är så skönt.

Jag hatar att gå upp på morgonen till skolan när allt bara blir som ett utdraget hejdå. Och inte mycket någonsin blir sagt. Vem vet hur länge vi har varandra. Och så kommer jag oklar till skolan som att det inte är på riktigt. Som att jag aldrig har vaknat, inga rutiner, ingen riktig frukost, ingenting. Allt bara försvinner, rinner ut, som att det förloras för en dag, men så går det runt, dag efter dag. Och nu sitter jag här igen, och hoppas på att allt löser sig till slut. Det är vad jag gör. Det är såhär mitt liv ser ut fem veckor innan studenten. Och det är väl någonstans bra. Någonstans är det kanske inte så att allt skulle hända just nu. Någonstans är det underbart.

För jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än.

-tack.