Aouch.

På radion sjunger nån nu om hur mycket hon vill ha din kärlek
Stan är dubbelt så stor nu men lika ihålig
Och alla har kriser korsar avenyn på rullskridskor
Hobosneakers åt helvete med Dr Martens

Jag hittar saker men inte alltid, ibland finns det inget, ibland finns för mycket.Och världen spelar ingen roll, det är livet som gör. Hunger som dör och föds, vad har jag för egna begränsningar? Jag fryser. Så säg inget sådant till mig, det blir så otroligt svårt. Så otroligt sjukt fruktansvärt svårt.
Attenberg på bio ikväll, gratis. Jag har lyckats med mycket gratis på senare tid. Buss och öl. Toppen. Jag vill hem till Uppsala och hålla om dig. Just nu känner jag för att sova ett litet tag, jag är trött. Sedan skulle jag kunna fortsätta med att läsa Wittgenstein.
Nu är jag mentalt instabil, och jag måste nästan bort härifrån. Det här var inte så bra. Det blir bara konstigt och fysiskt. Och jag vill skriva mer, men jag är så trött. Vad är det här egentligen? Brev till mig själv? Någonstans?
Vad som betytt något blir ingenting på en minut.
Det finns en ny Raskolnikov nu bakom varje hörn någon som du.
Nu måste jag gå och lägga mig för ett tag, sova bort och sedan prata om det här med Julia. På ett annorlunda sätt. Men i höst kommer jag tillbaks.