18.5.11

Happiness.

Njuter av musiken i mina nya hörlurar som är helt otroliga. Syket får bli hedrade att spelas genom dem. Och jag är så glad på något sätt, jag är härligt positiv och väntar på att allt ska vara över och ta STUDENTEN. ...... AAAaaaaAAAaaaaaAAAaaaaAAAaaaAAAaaah!
Åh, det känns så sinnessjukt blandat av alla känslor som finns.
Jag ska inte prata om vad jag ska göra  klart innan, för det förstör bara! Det är bara en och en halv sak kvar. Sch.
Klockan blir mycket, jag har en ny hårtork, den kan jag använda i morgon. Men jag tycker mitt hår blir finast när jag inte fönar det. Men ibland behövs det med. Och jag älskar att mitt hår ser längre ut på foton än vad det gör när jag tittar mig i spegeln, det är en underbar känsla.
Nu ska jag starta något nytt, mer anonymt. Vilket som.

15.5.11

Long time no see, I believe

a wave of selfawareness
insecurity follows, now i'm lost
tired is the only word i now know
beginning to feel a sense of doubt
like i always do, before you change your style
always imaginairy friends
i could no longer wait for those selfdestructive games
guess it's just what to expect
now that silence is just common sense


and i know nothing could break my soul
although it feels like i'm doing my best
to change life and in the same time
life inside
stupid lies
it's like fire somewhere in my mind
i hope i won't find what's there
it would break the plot of what i always try
yes, you nevermind


it takes time to learn how to stand beside
you trust life when it becomes to feel
you damn your needs when there are no chances
heart hurts and burns much worse
what to trust when people die
changes are not meant to like
until it's obvious that you never tried
prepared for the next time...

14.5.11

What a waste I could have been your friend

Nu ska jag spela lite Belle and Sebastian för att bli gladare och så ska jag plugga klart för nu är det ingen tid kvar att fundera eller tveka fkb liksom och lite egen terapi i form av en inre monolog här med lunch riktig lunch i magen behöver jag innan vi startar eller fortsätter kan vi inte äta middag nu blir det så att jag tar med mig mat i stället jagsaknardigredan och jag försöker och jag ska göra mat och jag längtar efter att städa med det är ett extremt exempel på att man måste plugga och jag hatar nej jag vill inte ha med det ordet i min inre monolog som känns lite medveten just nu men det är för att datorn segar ibland när jag skriver och ibland skriver jag fel då ärdet bara mitt fel pling och så är det klart ätet och vad man nu kan tänka sig nu är det ingen tid att vänta längre så nu

13.5.11

Mais les yeux sont aveugles. Il faut chercher avec le cœur.

20081227102926

Il y avait une autre fois, un autre temps, je veux dire. Et bien que je soit la même, rien ressemble ce temps. Et je crois bien que j'avais le vrai âge. Paris me manque. Il me manque de parler francais avec quelqu'un qui me comprend, qui est une francaise. J'ai très envie d'aller en France, j'éspère bien que Gabrielle et moi pourrons en aller le printemps prochain. Je veux parler francais courrament, sans doute. Cela n'a pas d'importnace si on va en Provence ou à Nice, je pense que les deux sont très très belles, comme lieus.


La plus belle chose ce soir c'était toi et moi lorsque nous nous sommes embrassés, et tu m'as dit que je te manquera. Et puis, j'ai dit que tu m'a manqueras aussi.
Tu me manqueras.


Bisous.

8.5.11

Aouch.

På radion sjunger nån nu om hur mycket hon vill ha din kärlek
Stan är dubbelt så stor nu men lika ihålig
Och alla har kriser korsar avenyn på rullskridskor
Hobosneakers åt helvete med Dr Martens

Jag hittar saker men inte alltid, ibland finns det inget, ibland finns för mycket.Och världen spelar ingen roll, det är livet som gör. Hunger som dör och föds, vad har jag för egna begränsningar? Jag fryser. Så säg inget sådant till mig, det blir så otroligt svårt. Så otroligt sjukt fruktansvärt svårt.
Attenberg på bio ikväll, gratis. Jag har lyckats med mycket gratis på senare tid. Buss och öl. Toppen. Jag vill hem till Uppsala och hålla om dig. Just nu känner jag för att sova ett litet tag, jag är trött. Sedan skulle jag kunna fortsätta med att läsa Wittgenstein.
Nu är jag mentalt instabil, och jag måste nästan bort härifrån. Det här var inte så bra. Det blir bara konstigt och fysiskt. Och jag vill skriva mer, men jag är så trött. Vad är det här egentligen? Brev till mig själv? Någonstans?
Vad som betytt något blir ingenting på en minut.
Det finns en ny Raskolnikov nu bakom varje hörn någon som du.
Nu måste jag gå och lägga mig för ett tag, sova bort och sedan prata om det här med Julia. På ett annorlunda sätt. Men i höst kommer jag tillbaks.