Det är mer än vad man vågar tro på.

I ett fönster ser man allt. I mitt fönster har jag sett för mycket.
I mitt fönster tycker jag att jag ser för lite.

Vore det bäst med övervakning eller med fönster där man bara kan titta ut, och på så sätt låsa in sig själv?

I mitt fönster möter jag rädsla, och den ensamhet som jag måste visa. Alla visar ensamhet på egna sätt. Jag visar nog genom min överdosering av bloggande. Det tänkte jag på idag.
Jag genomför saker som en försvarsmekanism. Och så fort det inte går som det ska går jag sönder. Lite i alla fall. Men det räcker oftast som mest. För mig.

...hur kan allt bara försvinna när man lämnar något bakom sig...