Drömde något ganska hemskt i natt, och vaknade ju nyss. Att sitta i en baklucka med tre andra, jättetrångt, och vi skulle nog sitta så i flera veckor, för att vi skulle åka iväg någonstans, vet inte vart men hur. Jag får en längtan efter att lyssna på Bob Dylan. kommer ihåg att jag lyssnade på Like a Rolling Stone mycket i sommar. Beware doll, you're bound to fall.
Det är inte långt kvar. Till något alls. Jag känner däremot att jag har tappat något, eller förändrat något.
Jag tror att jag blivit troende.
I'm not feeling like. I'm not there. I'm not what I ever called myself. Or no, I really got to be what I ever called myself, if it's not a lie.
Kattes Manskör har höstkonsert i kväll, det blir jättekul.
Det är en sak som verkligen förändrats, och det är att jag aldrig är hungrig på morgonen längre. Det är jättetråkigt. Då blir jag hungrig så fort jag kommer till skolan i stället, och vad är det för poäng med det?
Vad är det för poäng med att låtsas?
Jag behöver mer än så, actually.
I wanna stay up all night, now that I live on my own
I wanna be one of you guys
but I don't want your body so close and dismembered
I don't want your body so close and dismembered
don't take your pants off 'cause I don't want to see it
don't take your pants off 'cause I don't want to see it
no no no no no no no
Once I was a serene teenage child
Once I felt your cock against my thigh
You said a girl like me was torture for you
I didn't know what to do about it and
somehow it made me feel proud
the feeling of pride and the loneliness to it
the feeling of pride and the loneliness to it
the feeling of pride and the loneliness to it
the feeling of pride and the loneliness
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar