Men om man spelar ett solo, eller ja, en melodislinga i alla fall, så länge; Hur håller man koll på när man ska börja sjunga igen? Hur håller de andra koll?
Jag känner samma sak som innan höstlovet. Eller inte egentligen. Men vi har matteprov på samma sorts torsdag, jag är spänd förväntansfull och nervös inför annat, åker på tisdag.
The time to hesitate is through
No time to wallow in the mire
Try now we can only lose
And our love becomes a funeral pyre
Come on baby, light my fire
Come on baby, light my fire
Och det snöar ute. Ändå skiner solen. Blåser det ner från taket? Nej, det ser inte ut så. Men det känns ovanligt, det känns inte som att det skulle kunna vara så fast regn på sommaren. Det är klart att det finns solregn, men. Det är inte på samma sätt. Ingenting är på samma sätt.
Jag kan skriva samtidigt som jag tittar ut genom fönstret, jag känner var tangenterna är ändå, utan att titta.
Jag älskar min fascination då jag känner att jag förändras, och blir någon annan. Att jag tar ett nytt steg, förstår du. Och att jag känner att det passar mig. Att det känns bra. Men jag glömmer snabbt bort att jag inte kan vara säker på någonting. Jag hoppas.
 |
| http://weheartit.com/entry/7131606 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar