Åh, jag är trött på ensamma lördagskvällar men annars saknar jag dem ibland. Jag är trött på musiken, ensam. Den kan däremot vara underbar tillsammans.
Läser Treasure Island på svenska på internet, inte för att det heller är speciellt lätt. Linserna i för länge som vanligt, det brukar vara så. Men jag har gett Ida medel i öronen och gett henne godis och tömt kattlådan och sådär. Men hon har blivit väldigt annorlunda. Sedan hon blivit könsmogen. Stackars liten. Stackars mig.
Jag ska öppna balkongdörren för att komma ut. Åh nej, det går ju inte. Ida får ju inte springa ut dit. Jag känner mig instängd i min lägenhet på grund av min egen katt. Herregud.
Jag åt en god semla för mig själv i kväll. Eller nja, inte helt ensam. Tittade ju på Vänner. Då är man inte ensam.
Så jag tänker inte som det. Jag tänker för mycket och inte alls just nu. Att jag tänker för mycket är snarare ett uttalande för att göra andra beredda. För ögonblicket tänker jag inte mer än annars. Det är bara för att de ska veta.
Sometimes you're lucky, sometimes you're not. Det har jag verkligen känt de senaste veckorna. Och jag har även varit osäker på vad som har varit tur och vad som inte har varit det. Tiden får berätta för mig någon gång.
Things have always been strange, so don't get me wrong when I don't dress up to fit your heartbeat.
But in the end, I think I'm gonna have to dance. And that's not what you are.
Jag fortsätter i morgon.
<3
SvaraRadera