TsunamiPhone.

Första natten som jag sov själv på över en vecka. Och jag hade börat bli förkyld och fy vad det märktes i natt, som att knappt andas. Idag har jag matteprov. I kväll ska jag känna mig fri. Vi borde fira.
I går hittade jag flera kurser att söka till hösten. I Lund var det Socialantropologi, Idé-och Lärdomshistoria och Historia. I Uppsala var det Kulturantropologi, Freds- och Konfliktkunskap A eller A1, Litteraturvetenskap och säkert Idé- och Lärdomshistoria där med. Det där med antropologi låter som något, det. Studera människans världsbild och hur de förhåller sig till allt. Både på små öar och i storstäder.
Typiskt mig att ha p3 och spotify på samtidigt. Saknar doften att vakna till på morgonen idag. Vill inte bli sjuk och inte i helgen. Stockholm på lördag och kvällen, någon klubb och klubbspelning.
Och nationsleg är fixat till 12 juni, JA. Är så glad att jag lyckades fixa det. Det är ju på en söndag, så då får jag till och med sista helgen. Ja, nu vet jag varför jag skulle kunna gå en sommarkurs (fastän det är alldeles för sent att söka nu). Men på sommaren kan man vara ute och njuta istället. Det tycker jag.

Hush darling, don't you cry
Hush darling, don't you cry
'Cause they're never gonna reach you
Never gonna reach you

Vi ska heta Tsunamiphone. Vi kan göra ett verb av det också. Tsunamiphoney.

Every time I lose my time.

11.30 och börjar om 40 minuter. Jag hade tänkt en massa, men det är svårt att lämna någon. Men jag måste klara matteprovet på torsdag. Förstår inte varför jag läser matte... Man läser inte ens matte.
Ida ser sur ut.
Jag önskar att jag slipper gå själv på Belle and Sebastian på söndag, även om det självklart blir underbart ändå. Jag har verkligen lyssnat på deras senaste skiva också. Vi ska gå på skivmässa på Norrlands på lördag. Vad har jag till nästa vecka? Ingenting särskilt tror jag? Bra? Ja, då kan jag ta igen en sådant som gnager i min mage.
Sleep the clock around.
Vad väntar jag på nu? När jag kommer hem ska jag räkna mer. Och sedan gå på mitt favoritpass. Sedan duscha, äta middag snabbt, gå tillbaka till skolan någon gång efter 18.00 för att gå på extramatten. Jag blir galen om jag inte klarar provet. Sedan slutar det 20.00 och då får jag äntligen bli glad igen. Jag är så glad igen. Även om allt annat runt omkring är ett helvete. Men det löser sig, det löser sig alltid. Bara man verkligen vill.
You're just a storyteller, you're not trying to escape responsibility
If we believe you then you're successfull but you don't make claims of verity.

As time you won't ever go slow.

Sitter i köket och undrar när min date för kvällen kommer hit. Haha, vad härligt det känns att säga så.
Sometimes I feel like throwing my hands up in the air, I know I can count on you.
Sedan Öst-Göta i kväll, det blir premiär och det gör att jag känner pepp.
Oj, vad jag inser att jag älskar Let Go med JJ. Vi ska till Kalmar och se dem i morgon.

All I've left is my soul
Fall left me with this winter so cold
Take me away like an overdose on heroin
Baby, we were born for fun
or maybe to sleep in the sun
A place where new waves come in
A place you'll be here
Let go
Let the wind blow
back your head tonight
Let's go
Let your friend know
that you're here on a beach by my side
Called me today on the phone
The sun guided me home
I'll never be alone again
'cause I've got a friend
Let go
Let your skin show
that you've been in the sun today
Let's go
Let your mind blow
all your sorrows away

Insåg inte förrän nu hur bra den passade in på mig. Det var väl därför det kändes så starkt.
Lyssna och känn hur det känns för er. JJ – Let Go.
Som i lördags, ja.
Jag tänker lite på Jens Lekman när jag ser och hör. Det skulle ni med.
Snart här. Du är snart där.
You put your arms around me.

Maybe I'm just crazy. Crazy for you, baby.

Underbara dagar vid vatten. Åh, jag förstår inte varför, inte du heller.
Nu känner jag även att mitt inre analysarbete börjar dra igång, och särskilt när jag är själv, ifrån det.
Nu är jag här, fast två gånger per dag och hela dagen i morgon hoppas jag. Det är ingen fara. Fika, middag, umgänge, dans. Promenader på stan.
The world is lazy, but you and me we're just crazy. So when I'm with you I have fun.
Ever since I was a little girl, my mama always told me there'd be boys like you. So when I'm with you I have fun.
I hate sleeping alone, I hate sleeping alone.
Jag kan inte sitta såhär nu längre, med ingenting, det är för slarvigt och slappt, nu går det inte längre. Då blir det inte ens roligt sedan, då kan jag inte slappna av, nej.
Believers in a dreaming world.

Jag vet inte vad jag är.

Lånade Stolthet och Fördom och Förnuft och Känsla på skolan idag, jag tänkte att jag borde och vill läsa. Jag hade min pms-dag i dag i stället, och jag som trodde att det var i går.
(Och jag vill inte verka obstinat men jag hatar att älska den här fucking stan.)
(Och jag vill inte verka obstinat men jag älskar att hata den här fucking stan.)
Men i går var fin. Inte dagen speciellt, eller jag tror att religionsprovet gick bra. Svenskan inte något. Bråttom överallt. Sen tre gånger efter varandra. Men det var så fint och bra.
Common people like you.
I går tänkte jag: Snart kommer jag nog att tänka tillbaka på den jobbiga tiden då det fortfarande var is på cykelbanan, och tänka att det är så underbart nu när den är borta.
Men idag... Idag hoppas jag bara att den här atomvintern ska försvinna i morgon eller snart i och med att det blir plusgrader i morgon igen. Och sol. Men slask igen. Drygt. Underbart, det ska snöa hela kvällen. Jag ska till GH.
Det blir nog. Året är 2111.
I know who I wanna be.

Personligt, men det viktigaste är globaliseringen.

Idag gillar jag inte långsamma besvikelser, dumma människor. Jag blir så sjukt irriterad att det alltid är något som sägs helt jävla fel, säg det med rakhet och ärlighet i stället, säg inget dumt. Det är ju herregud bara onödigt.
De vet inte varför.
Varför behandla någon så.
Det var ju inte så hemskt allvarligt, men gör inte så, och hejdå forever.
Tur att det finns andra människor, varför låter ingen någonsin någon att lita på en?
Så bara för att det inte är seriöst så ska man få säga saker hur man vill? Non!

Jag vill bara göra religionprovet i morgon och så blir det bra sedan på kvällen.
Nu pratar de om Green Peace-aktivister på p3 om att de stått och demonstrerat på deras sätt utanför SKB. Jag skickade ett mejl dit, ja, från hemsidan, att de inte skulle skicka in ansökan om slutförvar. Omkring 3000 andra har också gjort som jag. Jag förstår inte hur de kan bestämma sådant för kommande generationer. Det är ju det som vi har hamnat i nu; Tidigare generationer som inte har haft kunskap om miljöförstöring, och därför sitter vi här nu och måste göra allt för att de enorma konsekvenserna ska bli mindre. Trevligt att människor lär sig.
Det vore fint om ni läste artikeln som jag länkade ovan, så att ni vet exakt vad det handlar om.

Nu religion, så att jag känner att jag förtjänar morgonkvällens belöning.

Ett hundra överklasspoeter kan inte ge mig någonting.

In my heart a flower dies slow, tears fall in the kitchen sink, oh. Don't speak, I can hear you.
Nu vet jag att det inte är så, det är ingen fara mer.
Det är klart att jag kanske ångrar lite av vad jag sa, men det spelar ingen roll. Det är bara en försvarsmekanism, jag tror man förstår. Nej, inget allvarligt.
I don't want us to be lonely.
Men ändå, one too far.. One too far.
Det har ändå börjat bli lite kallare, men solen skiner igenom. They will see us waving from such great heights. "Come down now", they'll say. But everything looks perfect from far away. "Come down now." But we'll stay.
Mmmm det är helt perfekt det mesta nu. Kunde i och för sig sköta skolan bättre, inte fastna, men det är svårt när annat känns så mycket bättre. Jag tar ut lov utan att få. Förlorar jag det där, som egentligen kan kallas meningslöst, så förlorar jag allt.
Idag ska jag njuta av solen, ha en bra historialektion, njuta lite mer, läsa religion, njuta igen, gå på Mats pass (!), läsa mer religion, just det sedan i kväll Desperate Housewives med Saraaaa. Ouiiiiii..!
Älskar mina perioder då jag träffar Sara mycket. Det är fint.
Borde sätta på ännu ett plåster på knäet. Det gör inte ont.
Vet inte varför jag har träningsvärk i triceps, men det har jag. Kanske tog i för mycket.
I Are Droid – With Lowered Arms
Syket – Grillstugan
The Fine Arts Showcase – You Knew I Was Trouble From The Start (Featuring Theoretical Girl)
Friska Viljor – If I Die Now
Television Personalities – She's My Yoko
Anton Kristiansson – Atomvinter
Anton Kristiansson – Lilla London
Nu förstår jag vad de menade med Broder Daniel.

Men jag tar allting på lek även en hemlighet. Ta mig till kärlek, ta mig till dans.

Lyssnar till Filosofiska Rummet om lek. "Vuxen är inte att leka på det där fysiska sättet."
Spänningen mellan att släppa kontrollen och ta kontrollen. Kontrollens betydelse i leken...
Det handlar om ett sätt att skapa världar.
Vi kanske har som lekar i världen, det är saker vi hittar på, vi har regler, den som ger sig in i leken får leken tåla. Den som ger sig in i livet får livet tåla. Skillnaden är att i livet har vi inget val. Men om vi en gång har fötts, och sedan inte vill vara med, ser inte folk på en som att man är väldigt utanför då? Samma sak som att om man väljer att inte vara med i en lek? "Varför inte då?" Och när/hur/varför blir livet så allvarligt? Varför ser vi det som så onormalt att ta livet som en lek? Betyder det mindre bara för att vi tar det som en lek? Kan det inte betyda mer? Kan det inte få mer betydelse? Ett liv?
Varför delar vi inte med oss av våra lekar, som vi drömmer om under dagarna? Dagdrömmar? Alla gör ju det. Varför erkänner ingen? Alla kanske inte är medvetna? Och vad är i denna situation normalt och onormalt? För egentligen blir något normalt då vi vet att andra gör det också, och det är så jag menar. Då borde våra dagliga lekar vara helt normala.
Normiga, snarare.
Äntligen har jag kommit på vad jag ska prata om på min filosofipresentation. Eller jag tror att jag ska prata om detta på något sätt. Ska försöka komma på den mest intresseväckande diskussionsfrågan.
Nu pratar de om sexliv, om att det blir rätt osexigt om det är kontrollerat. Är det de enda situationerna då man är ursäktad för sina fantasier? Sina drömmar, sina lekar?
Men den frågan tänker jag nog inte ta upp i klassrummet om två veckor.

Dom där jag kommer ifrån.

Det känns bara som ett tag sedan, så jag väljer bara nu. Och det har allt känts okej, för jag vet vad jag ska göra i morgon. Jag vet att jag ser fram emot allt i morgon. Jag hoppas att jag ser rätt. Vi drömmer om något i alla fall.
Jag har skjutit på mitt pluggande, så det började i kväll kl. 21.00-ish. Jag har inte sett en sekund på Melodifestivalen, vet inte ens varför jag nämner det. Vill väl vara en tönt och försäkra det.
Jag har suttit framför min dator och lyssnat till och tittat på intervjun med Håkan Hellström på svt gomorron, som sändes för ett tag sedan. Jag missade det då. Det var bra. Jag kan ibland titta på honom och fundera och fundera: Vem vore jag utan honom? Han är så mycket av mig, så mycket av min bakgrund, min chans att växa och upp. Han är så onormalt onormal, det finns ingen jag har träffat. Men jag känner honom inte, jag ska inte låta som en groupie. Nej. Men det är något, något magiskt över honom. Vem annars skriver sådant? Vem?
Så ärlig, så ödmjuk. Så.
Längtar tills att min affisch sitter någonstans i säkerhet, där den inte går sönder eller förstörs. Jag låg i sängen i eftermiddags och pratade med min syster i telefon. Och jag tittade upp i taket och tänkte att det vore fint att ha affischen där uppe. Så att man kan ligga i sängen och titta upp. Och tänka på vad man vill, som kanske rör hans musik, som kanske rör något annat. Men kanske någonting där i alla fall.
April come she will.
Fina syster, jag älskar vårt liv. Det känns som att jag ser dig ibland på gatorna nere i Lund. Inne i mig själv, så föreställer jag mig. Så som jag kanske föreställer mig allt annat. För hur ska du och jag veta, Julia. Men du finns hos mig varje dag, vi pratar varje dag på något sätt i alla fall. Det var inte ens så när du var hemma. Minns du våra dagar. Jag minns saker som i perioder. Sagan om Ringen-perioden. Jag hatar att gå Natur-perioden. Dans-perioden. Sommar-perioden. Vinter-perioden. Fyrisån-perioden. Hälsingland-perioden. Lund-perioden. London-perioden. Musik-perioden. Kärleks-perioden. Natt-perioden. Cykel-perioden. Vänskaps-perioden.
Och vet du varför jag minns allt i perioder? Jo, för att du och jag associerar så mycket, särskilt jag. Där ser du.
Jag längtar efter att vi ses igen så att jag kan hålla om dig när vi sover.

Utan att veta vart de är på väg.

Min själ återfinns bland somrar vid blomstrande sjöar och strömmar. I klänningar, i barbent, ja, och med ett metspö i handen. Men inte bara så, i bekväma byxor med tröjan nedstoppad i. I sakta insomnande av solen och dess värme dess strålar som riktas mot mig. Min själ. Någonstans nära min älskade, jag önskar att jag andades luften, att den fanns kvar. Och vi andas samma luft i samma verklighet eller dröm, det spelar ingen roll för det är bara begrepp. Det är inte vad som består.
Skrämmande är tanken att det hela kan dö när livet som levdes upphör att existera för längre än bara en period. Jag saknar att läsa böcker, som jag saknar känslan när jag läste Jane Eyre. Det var vår och jag minns de dagarna. Även om de bara är till för försoning och belöning. Jag saknar kärlekens dagar. De där oförglömliga, jag önskar att vi inte varit så ombytliga. Att tiden inte varit så ombytlig. Som att allting dog för att det blev andra tider. Glömdes bort, som att det inte tillhörde där vi sedan befann oss. Som om det inte betydde något längre.
Men idag betyder det allt. Det har en speciell plats i min själ.
Jag önskar jag visste vad som händer i ditt liv. Jag saknar mycket. Allting blev så konstigt efter all uppståndelse, vilket dåligt ord för det.
Jag undrar om vi någonsin ses igen, om du skulle undvika mig om vi sågs, vart du befinner dig i dig själv.
Jag visste inte att jag skulle skriva om det här. Men de bästa stunderna tillsammans, det är nog dem jag letar efter trots allt. Och jag vet det.
Men mycket mer därtill.

Regnmoln brukade jaga mig, och nu jagar jag morgonen längs avenyer.

I kväll och jag hoppas på känslor i översvall. Hoppas min röst inte är död i morgon, jag har redan ont i halsen. Jag vill inte vara förkyld, jag känner mig jätteskabbig idag. Lock för öronen. Det kanske hjälper.
Vi behöver en våg av överdrifter, så länge som vissa av dem är goda.
Ge mig en kyss innan du går, att bygga en dröm på. En kyss innan du går, en kyss att bygga en dröm på.
Egentligen är du inte kär i mig, och egentligen är det okej med mig. För jag blir aldrig kär i nån, sånt där är slöseri med tid.
Jag är förväntansfull, nyfiken, på vad han spelar för låtar i kväll. Glad att jag lyssnat igenom allt. Inget som inte skulle kännas igen.
Jag försöker i alla fall att inte bråka, men det är ditt första val. Innan allt tar slut.

guided by your heart.

jag ska bara, sedan lovar jag. att inte ljuga för mig själv.
så mycket som jag tänker, ibland tror jag aldrig att jag kommer att räddas. men så löser det sig. så resulterar allting i något gott. även om det aldrig är så man någonsin sett det tidigare.
men det är värdelöst att eskapismen leder mig hit, här kan jag skriva tills jag är nöjd. tills att allt är tillräckligt. men kommer det till arbeten, projekt, varför är det så svårt? det är bara andra ämnen, det ska väl inte vara något alls. klockan är mycket, men inte mer än så.
varför är hjärnan såhär? varför lär jag aldrig av mig själv?
jag är rädd att min s.k. ensamma känsla och rop på hjälp ska leda mig till något gott men med andra komplikationer. jag vill att någon förstår och tycker om det jag skriver om. men sluta, erika, du har inte tid, du har inte den energin till det här egentligen, det är kul att lära sig något nytt, du kommer älska dig för det, så släpp det här med en gång, erika, fly bort från eskapism till verklighet, till frihet.
skaka inte på hästsvansen så där, det bådar inte gott. det är då du håller på att bli galen.
haha, jag älskar roliga statusuppdateringar på facebook. särskilt mina egna.
ibland gör dem folks dagar. och det är så mycket ännu bättre.
nu jävlar känner jag att jag är redo!

Something's lost and nothing's gained.

stod mitt i gatan och min halsduk fladdra i vinden
mitt i natten med ditt läppstift kladdat på kinden
känns mest som att jag komplicerade allt som jag ville
men det var allvaren som känsla som aldrig försvinner
för vissa människor fastnar ända in i blodet
på bara några sekunder fastän man inte tror det
dricker, bedövad, det är svårt att vara ärlig
så alla förnekelserna hopas till en järnridå
vin över skjortan såg ut som att jag blivit skjuten
hjärtat i bröstet, kändes som nån rivit ut det
stegen i natten ledde aldrig någon annanstans
och jag som bara leta efter någonting som aldrig fanns

har släppt för mycket av mig själv på dessa råa gator
uppsala har så mycket att stå till svars för
och jag har trott att jag var alldeles för trasig och fördärvad för att räddas
men vågar du så får du varje skärva av mitt hjärta

det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt

solen steg och jag vakna i det röda ljuset
himlen flamma genom fönstret på det döda huset
kolla på telefonen och du hade aldrig ringt mig
världen brann upp på så många sätt den där kalla vintern
jag hade lovat mig själv att aldrig mer ge bort min insida till någon igen
omsluten av så många svarta moln, så många svarta moln
utan nåt mål som nära på slutar i katastrof
ju mer jag trott på kärlek, ju mer har den förvridits
ju mer jag hatat den, ju starkare har känslan blivit
det är svårt att älska, det är svårare att inte
så nu står jag här och brinner under lågorna på himlen

det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt
det är tusen grader kallt